Några minuter efter klockan sju slocknade det. Det blev helt mörkt i huset men utanför fönstren sken blåljusen utanför.
– Sen kom brandkåren och sa att vi skulle evakueras. Vifick rädda det som kunde räddas, säger Jürgen Boldt.
För tio år sedan bodde han i huset precis bredvid raset i Småröd. Och muséet han byggt upp under många år hade bokstavligt talat raserats. Muséets tåg hade tippat över raskanten och stod med nosen ner i gropen.
–Vi fick flytta in hos vänner i Uddevalla innan vi kunde flytta in i det nya huset vi hade köpt. Vi hade faktiskt varnat för att något sådant här skulle kunna hända. Alla mina farhågor om vägen stämde men jag hade aldrig trott det skulle bli så farligt som det blev, säger Jürgen Boldt.
LÄS MER: "Det blev bara tyst och vi flög ut i luften"
Efter ett par dagar insåg Jürgen Boldt vad som verkligen hänt.
– Då kom chocken och det var så illa så jag blev inlagd på sjukhus.
Museet stängde. Sakerna, tåget och böcker bland annat, skänktes bort till järnvägssällskap och andra muséer.
Sedan raset för tio år sedan har han försökt få en större ersättning från Trafikverket. Jürgen Boldt bor numera i Falköping. Han är pensionär men passionen för järnvägen finns kvar.
– Det är faktiskt bästa medicinen när det känns jobbigt. Man kan liksom belasta hjärnan med något positivt, säger han.
LÄS MER: "Det kunde gått riktigt illa"
Och nu i efterhand berättar Jürgen Boldt hur raset faktiskt ledde till något livsavgörande
– Det var ju så att när jag blev inlagd på sjukhuset precis efter raset upptäckte de att jag hade cancer. Tre månader senare blev jag opererad och det hade jag ju inte blivit om jag inte kommit dit. Så inget ont som inte har något gott med sig. För ja ghade inte levt idag om det inte vore för den operationen, säger han.
Krönika: Från murbruk till en helikopter
LÄS MER:
