Om någon fått för sig att turbulensen inom Kristdemokraterna äntligen var över trodde de fel. Fredagen den 19 januari meddelade partiet att toppnamnet på listan till EU-parlamentsvalet i vår, Sara Skyttedal, petas. På hennes plats sätter man istället högerdebattören Alice Teodorescu.
Skyttedal sätter ego före partiet
Anledningen till att KD gör sig av med Skyttedal är att det framkommit att hon under hösten - efter KD:s valberedning nominerat David Lega som toppnamn - sonderat terrängen hos Sverigedemokraterna och uttryckt att hon kunde tänka sig att kandidera för dem. Detta var dock innan Skyttedal vann den interna omröstningen mot Lega och således fick förstaplatsen på KD-listan. Men hennes uppenbara ambition att sätta sitt eget ego före partiet och allt det som Kristdemokraterna står för i EU-politiken - vilket är något helt annat än SD:s EU-politik - har nu hunnit ikapp. Tur är väl det. Att Kristdemokraterna inte vill att en sådan person ska toppa den viktiga listan till EU-parlamentet är fullt förståeligt.
Teodorescu har ingen erfarenhet av Europafrågor
Mindre begripligt är dock att KD väljer att ersätta Skyttedal med Teodorescu. Visserligen har partiet ett stort behov av att dra fler röster och Teodorescu är ett känt namn med stor genomslagskraft i media. Samtidigt saknar hon både anknytning till Kristdemokraterna och politisk erfarenhet. En kort period som tjänsteman i ett annat parti är inte särskilt mycket att förlita sig på. Till skillnad från till exempel Anna-Maria Corazza Bildt, som under uppmärksammade former tog steget över från M till L, har Alice Teodorescu heller ingen erfarenhet av eller speciellt engagemang för Europafrågor.
Är det bara kändisar som räknas?
Det här är dock inte första gången KD ägnar sig åt märkliga kändisnomineringar. Tidigare har författaren och krönikören Marcus Birro lyfts fram, något som inte gick särskilt bra. Även journalisten Lars Adaktussons tid som KD-politiker var tidvis turbulent. Också andra partier har trampat i klaveret när ogenomtänkt låtit kända skribenter åka till Bryssel. Vem minns inte den tidigare ledarskribenten Maria Carlshamres sejour i parlamentet för L (senare Fi)?
Kanske allra viktigast: Det budskap partiledningen nu skickar till skickar till partifolket, de som står stadigt förankrade i partiideologin, de som brinner för EU-frågor, de som år efter år lagt ned tid och engagemang för att de tror på politiken, är att det enda som egentligen spelar roll är att vara känd och ha många följare i sociala medier. Något som knappast lär minska den interna turbulensen.
