Det är just nu tuffa ekonomiska tider. Inflation, lågkonjunktur och världsläget har gjort att många svenskar har fått spara in på vardagslyx, det där lilla extra som medelklassen unnat sig under den ovanligt långa perioden av uppgång. Nu finns det mindre i plånboken och konsumtionen måste minska; eller? Förra året rapporterades det om hur allt fler handlar second hand när tiderna blev tuffare. Att köpa saker som redan använts är både billigare och bättre ur ett hållbarhetsperspektiv än att konsumera nyproducerat. Men är det verkligen så enkelt att det räcker att byta H&M mot Stadsmissionen för att vara en miljöhjälte? Eller måste svenskarna istället förändra sitt konsumtionsmönster för gott för att lösa klimatkrisen? Vem är det egentligen som ska betala för utsläppen?
Naturvårdsverket gav förra året ut en rapport om hållbara konsumtionsmönster där olika konsumtionsval analyserades efter sin miljöpåverkan. Rapporten drar den inte helt oväntade slutsatsen att begagnade produkter har lägre miljöpåverkan. Vad som istället kan framstå som mer överraskande är att den indirekta miljöpåverkan av second hand konsumtion inte nödvändigtvis var lägre. Begagnade prylar är billigare och lämnar ett större ekonomiskt utrymme än att köpa nytt. Vad man gör med pengarna som blir över är avgörande för om shopping på second hand faktiskt minskar ens koldioxidavtryck. Det innebär att det bästa är att köpa begagnat samtidigt som man minskar sin totala konsumtionsvolym, i alla fall ur ett klimatperspektiv.
Bomullstillverkning kräver stora mängder vatten och påverkar miljön negativt
Att svenskarna nu strömmar till de olika second hand-tjänsterna när de har mindre pengar talar för att vi vill upprätthålla samma konsumtionsnivå som tidigare. Utrymme frigörs för att konsumera mer eller i samma takt som innan. Faktum är att Naturvårdsverket också rapporterat om att textilkonsumtionen har ökat i Sverige sedan efter pandemin. Genomsnittssvensken köper alltså saker i en takt som på det stora hela påverkar miljön. Men spelar det någon roll?
Problemet med den enskildes konsumtion är vad den består av, inte att den sker. Att tröjan som man köper produceras med hjälp av oljeaggregat och fraktas med fossila drivmedel är vad som gett dem sin negativa klimatpåverkan snarare än dess existens i sig. När utsläppen från produktion och transport beskattas, alltså prissätts, ökar incitamentet att minska utsläppen. Att EU:s utsläppshandel inkluderar allt fler sektorer ger oss en rättvis prissättning av koldioxid tills kontinenten blir koldioxidneutral. Fordonsflottan går också mot elektrifiering.
Det finns fortfarande skäl att ur andra perspektiv ifrågasätta en hög konsumtionsnivå. Bomullstillverkning kräver stora mängder vatten och påverkar miljön negativt. Det kan vara skäl att förändra sin konsumtion av nya varor, men en beteendeförändring hos den enskilde kan inte på långa vägar påverka utsläppen av växthusgaser såsom de företag som står för de faktiska utsläppen gör. Ansvaret kan omöjligen ligga på individens konsumtion, problemet är istället att det man köpt har producerat med alldeles för billiga fossila tekniker.
