Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Bohusläns svarta miljösynder

Gamla varv, pappersbruk och båtbottenfärg. Arvet efter äldre industriverksamhet kan i‑dag utgöra ett större miljöhot än dagens pågående miljöfarliga verksamheter.

I Västra Götalands län finns ungefär 9 000 platser som kan vara förorenade. 250 av dessa ligger inom Uddevallas kommungränser. Två av dem, varvet och gamla kemtvätten i Katrinedal, har klassats som mycket farliga för människors hälsa och miljö.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Det nedlagda varvet i Uddevalla som tidigare var ett av världens största, ägs i‑dag av Uddevalla kommun, som åtminstone har utredningsansvar och sannolikt även visst saneringsansvar. Det nationella målet för Sverige är att hälften av de värst förorenade områdena ska vara sanerade till år 2050.

– Fast med den farten vi har idag kommer saneringen förmodligen att ta 130 år, så vi behöver öka takten och få mer pengar från regeringen, säger Henrik Bengtsson länsmiljöingenjör på Länsstyrelsen.

Båtbottenfärg en bov

I Bohusläns kustkommuner ligger ungefär 15 procent av alla riskklassade objekt i maritim miljö. Många av dessa har ofta gammal och farlig båtbottenfärg lagrad i mark eller bottensediment. Därför är exempelvis muddring strängt reglerat, för att förhindra miljögifternas återkomst från havsbottnen.

Fortsätter läcka

Trots ett förbud i början av 90-talet mot de värsta gifterna så har studier visat att de fortsätter att läcka ut till mark och vatten. Äldre övermålade färglager på båtar innehåller fortfarande de miljöfarliga färgerna, och gammal avskrapad båtbottenfärg som hamnat på landbacken fortsätter att förgifta miljön.

Gör ingenting åt det

I Lysekil finns två större förorenade platser, raffinaderiet och hamnen. Kommunen gör ingenting åt platserna. Dels bedrivs där fortfarande verksamhet, dels är det Länsstyrelsen som har ansvaret för att driva på arbetet.

– Av resursskäl har kommunen inte prioriterat sanering. Vår kommun är inte heller någon gammal industrikommun, så vi är rätt förskonade ändå. Men vi har ju småbåtshamnar där man slipat och hanterat färg i många år, säger Jenny Andersson, miljöinspektör i Lysekil.

Hon poängterar dock att det finns frågetecken kring fler förorenade platser i kommunen. Exempelvis finns ingen information om hur mycket miljögifter som de tre gamla soptipparna läcker ut till närområdet.

Med farten vi har idag kan saneringen ta 130 år.