Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Utsätts för hat. Anmälningarna om antisemitiska hatbrott är fler.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

En bild av Sverige

Polisen får i dag in nästan tre gånger fler anmälningar om hatiska utfall mot judar jämfört med tidigare.

Häromdagen berättade Sydsvenskan om Sara, en 38-årig kvinna i Malmö. Hennes berättelse angår oss alla. Hon är av judisk börd. Hon bär även ett smycke som visar hennes religiösa identitet. Vid nio tillfällen, varav tre de senaste veckorna, har hennes dörr klottras ned med Davidsstjärnor och smädelser mot henne och hennes ursprung. På bussen har hon fått ta emot tillmälen som "judefitta".

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Tidningen beskriver hur hon har plåtar liggande på insidan av sin dörr i fall någon skulle slänga in brännvätska genom brevlådan. Hon har brandfiltar och brandspruta upphängda intill dörren. I fall hon utsätts för en brandattack. Sara berättar att hon sover borta efter klottertilltag. Eller att hon lägger sig på soffan för att kunna komma upp snabbt. Otrygghetskänslan finns där.

Det är en del av Sverige i juli 2013 vi talar om.

Det finns många berättelser som Saras. En del tar av sig alla smycken och andra kännetecken för att dölja sitt judiska ursprung. En del flyttar, från Malmö, och även från Sverige. Judiska församlingar och föreningar tvingas lägga ned stora resurser på säkerhet och bevakning för att bara kunna vara. Niklas Orrenius, DN:s mycket duktige reporter, beskrev för en tid hur Malmös judiska liv håller på att tvina bort. Många händelser ligger bakom. Under lång tid.

Benägenheten att anmäla händelser där man trakasserats eller hotas är svag, fast forskare tror att fler vågar nu. Det svårt att veta. Klart är att det finns stora mörkertal, då det handlar om brottsoffer som inte gärna vill skylta med vad de varit med om. En anmälan är offentlig, och leder till offentlighet. Med kanske ännu fler problem som följd.

Polisen tar anmälningar på större allvar och det finns troligen allmänt ute i samhället lite större kännedom om denna typ av hatbrott. Den påverkar många fler, har många fler offer, än antalet anmälda fall. Men det är en fråga som alltid måste hållas varm genom mer kunskap och främjande av god demokratiska värderingar. Och där räcker det inte med skolan. Alla krafter som tror på människors lika värde måste göra mer.

Jag påstår att det är Europas nu viktigaste kamp. I den får vi inte vara neutrala. Hatets samhälle drabbar alla – jag menar verkligen alla människor, och vem vill att barnen ska får växa upp i en sådan miljö?

Det finns även många exempel på att muslimska kvinnor som till exempel bär slöja råkar ut för samma behandling. Ingen ska behöva gömma sin identitet. Eller homosexuella personer eller par som får ta stryk för sin läggning. Eller romer som blir bespottade på gatan.

Detta med hatiska utfall mot judar är tyvärr ingen engångshändelse. Polisen får idag in nästan tre gånger fler anmälningar jämfört med tidigare. Noterbart är att ingen av dessa anmälningar lett till att någon gärningsman gripits eller ställs till svars för sitt beteende.

Sara döljer sin identitet. Hon går inte gärna ut. Hon funderar på att flytta. Hon vaktar sin dörr. Vad ger det för signaler om vårt Sverige? Vad blir vi för land om människor inte vågar visa sin identitet?