Det finns goda och svåra tystnader. Vilsamma när bullret äntligen upphör, när bruset och de många ljuden tystnar. Plågsamma när Gud upplevs tyst, när människor tystnar och inte vill samtala, när kommunikationen tycks bruten och man inte vet för hur länge. Då är det gott när tystnader bryts.
Gud bröt evighetens tystnad. Innan ännu något var skapat var Gud i den stilla evigheten. Så skapar Gud ur intet med sitt ord. Luften med dess syre som möjliggör att liv blir till. Ljud uppstår när luften rörs. Fåglar sjunger och människor talar.
I midsommarhelgen har vi firat Johannes Döparens dag. Fått höra om Elisabet och Sakarias som väntat på att få barn och höra spädbarnsjoller. Men gett upp – de var gamla nu.
Så sker det oväntade. En ängel visar sig för prästen Sakarias när han tjänstgör i Jerusalems tempel. Ängeln säger på änglars vis ”Var inte rädd din bön är hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig.” Sakarias tror inte på det och blir stum. Men Elisabet blir havande.
Sakarias är tyst i nio månader. Det kan inte ha varit lätt för en präst! När sonen fötts får han talets gåva åter och det första han gör är att lovsjunga Gud. En lovsång som är en skatt i kyrkan ända sen dess.
Vad sjunger han om? Frälsning. ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.” Han sjunger om Jesus, Guds enfödde Son, som Gud Fader ska sända till jorden och som Johannes, Sakarias son, ska bereda väg för och visa på.
Det hade länge varit tyst med profetian i Israel och det var en stor sorg för de stilla landet. Nu bryts tystnaden. Johannes Döparen framträder som den siste och störste i det gamla förbundet. Samtidigt är han övergången till det nya. Han bereder väg för Herren, visar på Jesus och säger: ”Se Guds lamm som borttager världens synder”. Johannes omvändelsepredikan stör och berör. Han kunde ge svar när människor väckts och frågade: Vad ska vi göra?
Jesus har med sin död och uppståndelse besegrat döden som vill göra det tyst mellan Gud och människa. Jesus kom till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och dödens skugga, och han vill styra våra fötter in på fridens väg.
Vi människor får bryta tystnader. Tala när det blir brott att tiga. Bryta tystnader mellan människor. Sådan tystnad man själv är skuld till och sådan som beror på andra. Och medverka till goda tystnader när det behövs.
Ibland kan man uppleva att Gud är tyst. En plågsam tystnad. Då får man hålla ut i bön, hålla fast vid Guds ord, be att Gud åter ska tala till en genom ordet. Guds tystnad bryts alltid när man bäst behöver det.
Det finns också en skön Guds tystnad, en vila i still- heten. Då kan man säga med psalmförfattaren:
I Guds tystnad får jag vara, ordlös stilla utan krav.
Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav.
Och bryta ut i lovsång:
Så sjunger sommarns stora kör
om allt vad Gud i godhet gör.
Och jag vill också sjunga
en lovsång till min store Gud:
till orgelbrus och skogens sus
med hjärta och med tunga.
Hakon Långström