Efter Solveig kommer Pernille

Nu ler gudarna åter mot stickvärlden. Inte nog med att det blir en fortsättning på de populära stickpaketen med Bohus Sticknings modeller. Nästa år är det meningen att det ska komma en ny bok också. En bok som ska innehålla mönster.

ANNONS
|

Pernille Silfverberg, med firman AngoraGarnet, i Strömstad är kvinnan som tar över produktionen av stickpaketen när Solveig Gustafsson valt att dra sig tillbaka. Hon är fembarnsmor, utbildad sjökapten och arbetar till vardags heltid som hamnchef i Tanums kommun.

Nyheten att Solveig Gustafsson, som sedan 1999 stått för mönster- och materialpaketen, tänkte dra sig tillbaka spreds blixtsnabbt via internet i början på november och på Bohusläns museum sa det bara slurp i hyllorna.

–Jag räknade med att vi hade material för ungefär ett och ett halvt år, säger Ingalill Hammar, inköpsansvarig på museet. Det tog slut på tre veckor. Folk ringde som tokiga, många från utlandet.

ANNONS

Hur skulle det gå?

Solveig Gustafsson berättar att hon en tid hållit utkik efter en lämplig efterträdare. Hon visste att det fanns en kvinna i Strömstadstrakten som hade egna angorakaniner och fick garn spunnet på samma danska spinneri som hon använde till sitt garn.

Pernille Silfverberg ville lära sig att färga. Att låta spinneriet göra det hade blivit allt för oflexibelt. Hon visste att Solveig Gustafsson fanns, men tvekade att ta kontakt. Med viss hjälp från Bohusläns museum fann de båda varandra till slut.

–När Pernille ringde fick vi kontakt direkt, berättar Solveig Gustafsson. Hon var så entusiastisk och kastade sig genast in i att lära sig färga. Och när vi sedan träffades var det som om vi känt varandra länge.

Det ena gav det andra och Pernille Silfverberg får nu inte bara ta över Solveig Gustafssons produktion av stickpaket. Hon har också fått färgrecept, prover och till och med Solveigs gamla färggryta.

Men det är inte bara att ta de gamla recepten och dra igång. Det visar sig att resultatet inte blir samma även om receptet följs exakt. Vattenkvalitet är bara en sak som kan spela in. Att sedan tillverkaren av färgpulver ändrat på sitt recept för vissa färger försvårar ytterligare.

ANNONS

Lite oroade sig Solveig för hur Pernille skulle hinna och orka, men Pernille förklarade lugnt att det skulle gå bra, för hon gjorde en sak i taget. Dessutom har hon god hjälp av sin numera pensionerade make.

–Utan Gunnar skulle det inte gå, konstaterar hon. Det är till exempel han som utfodrar kaninerna och snickrar alla burar till dem.

På gården Rörmyr finns idag ett hundratal angorakaniner. Planerna är att de ska bli dubbelt så många. Kaninerna klipps för hand, ett tidskrävande arbete, för Pernille är mån om att de ska ha det bra.

Varje klippning ger cirka 100 gram förstklassig ull. På spinneriet som anlitas för större partier blandas angoran sedan med lika mycket merino. Men för att spinneriet ska åta sig uppdraget att spinna och färga de större partierna krävs att Pernille Silfverberg skickar ner minst 75 kilo.

Även om Solveig Gustafsson nu lämnat arbetet med stickpaketen lämnar hon inte Bohus Stickning helt. Tillsammans med Viveka Overland från Bohusläns museum arbetar hon på en ny bok om Bohus Stickning som är planerad att komma ut under nästa år, förhoppningsvis till sommaren.

–Arbetsnamnet är Bohus Stickning på nytt, berättar Viveka Overland. Boken kommer att ges ut även på engelska. Det blir inte bara text, utan även mönster, både på modeller som redan funnits som stickpaket och på nya, inte tidigare återskapade, modeller.

ANNONS

"Nya" modeller som planeras få plats i boken är Regnmoln, Härskogen och Vattenmelon. Pernille Silfverberg säger att det ännu inte är helt klart om de nya modellerna kommer att säljas enbart som stickpaket eller om hon även kommer att tillhandahålla garn "i lösvikt".

I Bohusläns museums samlingar finns drygt 150 plagg samt många mönsterprov. Ett urval originalplagg visas i museets permanenta utställning. Även på Röhsska museet i Göteborg finns ett omfattande material.

Arkivhandlingar från Bohus sticknings verksamhet, omfattande årsredogörelser, styrelseprotokoll, statistiskt material, brev från Stickerskor och leverantörer, foton med mera, finns tillgängliga i Kvinnohistoriska samlingarna på Göteborgs universitetsbibliotek.

Bohusläns museum: www.bohuslansmuseum.se

Röhsska: http://rohsska.se/

Böcker: Bohus stickning av Ulla Häglund med bidrag av Ingrid Mesterton, Bohusläns museums förlag 1999.

Mer om Pernille Silfverberg, angora och kaniner hittar du på www.angoragarnet.com

I 1930-talets Bohuslän var arbetslösheten hög och nöden bland främst stenhuggarna stor, då nya vägbeläggningsmaterial hade ersatt den tidigare använda stenen.

En grupp kvinnor från Fågelviken på Härnäset bestämde sig därför för att uppsöka landshövding Malte Jacobssons fru Emma, för att få till stånd någon form av nödhjälpsarbete.

Efter försök med bland annat julprydnader och tygdjur beslöts att det var stickning man skulle satsa på och 1939 bildades Föreningen Bohus Stickning. Arbetsledningen satt i Göteborg och stickerskorna fanns främst i norra Bohuslän. Garn och stickbeskrivningar skickades ut till stickerskorna och de färdiga plaggen sändes tillbaka till centralen i Göteborg.

Till en början stickades enfärgade vantar och sockar, men så småningom började man satsa på mönstrade plagg för att ge stickerskorna möjlighet att tjäna mer. Man utökade också repertoaren till koftor och jumprar. Som Bohuslän saknade en mönstertradition att bygga vidare på måste helt nya mönster skapas, ett arbete där Emma Jacobsson flitigt medverkade.

Det som framförallt kommit att förknippas med Bohus Stickning är tröjor och koftor med mönstrade ok i flera färger, ofta i mycket näraliggande nyanser som glider i varandra, ett slags stickningens akvareller. Ett skickligt utnyttjande av den aviga maskans möjligheter skapar extra mönstereffekter.

Sin storhetstid hade Bohus stickning under 1950-talet. Turismen hade kommit igång efter andra världskriget och de både konstnärligt och hantverksmässigt högklassiga produkterna blev mycket populära, främst bland amerikanska turister.

Emma Jacobsson var också en skicklig marknadsförare och produktplacerare. Hon såg till att endast de finaste affärerna i Sverige och utomlands saluförde Bohus Sticknings produkter. Kungligheter och filmstjärnor fick plagg i present. En kofta från Bohus Stickning ansågs av många likvärdig med en minkpäls.

Nödhjälpen hade blivit en produktion av lyxprodukter.

Under 1960-talet förändrades situationen. Arbetsmarknaden hade förbättrats så att ingen behövde sticka för inkomstens skull. Mönstren hade också blivit så avancerade att allt färre klarade av dem. Synen på kläder hade förändrats. Nu var det "köp, slit, och släng" med billiga garner och maskinstickade modeller som gällde. Allt färre ville betala för kvalitet.

1969 avvecklas Bohus Stickning. Det uppstår ett vakuum fram till 1999 när Solveig Gustafsson och Bohusläns museum börjar producera sina sticksatser. Och när nu Solveig Gustafsson lämnar över sin del av arbetet till Pernille Silfverberg inleds ett nytt kapitel i Bohus Sticknings historia.

ANNONS