Ingen saknad. Lars Ohly gläds över tiden som partiledare med de möjligheter och de möten den förde med sig. Men han saknar inte det livet.
Ingen saknad. Lars Ohly gläds över tiden som partiledare med de möjligheter och de möten den förde med sig. Men han saknar inte det livet.

"Jag är glad över mitt liv"

Oense men inte ovänner. Det har varit Lars Ohlys melodi, både som politiker och medmänniska.

ANNONS
|

Hur meriterande är det att ha varit partiledare när man söker jobb? Inte särskilt, om man frågar Lars Ohly. Sedan han lämnade riksdagen 2014 har han sökt jobb - hittills utan napp.

– Jag är väldigt förknippad med att företräda Vänsterpartiet, och det kan vara ett hinder för att företräda något annat, till exempel en organisation som inte vill förknippas med ett specifikt parti. Även om jag tror att jag skulle klara det alldeles utmärkt.

Han föddes som prästson i Spånga utanför Stockholm. Uppväxten var borgerlig, men Lars Ohly blev politiskt engagerad på vänsterkanten. Han läste inte vidare som generationer före honom i släkten, utan jobbade som tågmästare på SJ innan politiken tog över.

ANNONS

Det faktum att han såg kommunismen som en framtidsväg renderade en del bråk och diskussioner med pappan.

Var det där du slipade dina argument?

– Haha, det är klart att det var ganska mycket skrik och gräl i början. Som tonåring när jag sökte mina egna vägar var det inte alltid så att vi var lugna - varken pappa eller jag - när vi diskuterade.

Men bråken gick över, säger Lars Ohly, och han minns en särskilt betydelsefull händelse.

– På hans nattduksbord hittade jag en liten bok som var skriven av Huberman och May som hette "Socialismens ABC". Jag frågade varför han läste den, och då svarade han, ’jag vill ju förstå hur du tänker’. Det var så respektfullt och så fint, så någonstans där hittade vi tillbaka till en samtalston där vi faktiskt kunde vara oense, men där vi också lärde oss av varandra.

Konsten att vara oense utan att bli ovänner har han hållit sig till genom åren. Han kan provocera för att skapa debatt, och ha ilska över orättvisor som drivkraft. Men sitt goda humör har Lars Ohly hållit fast vid.

ANNONS

– Men vi hade en partisekreterare i vänsterpartiet på 1920-talet som sade att total enighet, det finns bara på kyrkogården. Och det ligger mycket i att man inte ska eftersträva total enighet vare sig i ett samhälle eller i ett parti. Man ska sträva efter att människor har olika uppfattning och att de bryts mot varandra. Det är ju på det sättet man går framåt.

Han gläds över tiden som partiledare med de möjligheter och de möten den förde med sig. Men det var lika jobbigt som givande och han saknar det inte.

Är du nöjd med dina val hittills?

– Det värsta vore om jag hade haft svårt att se det meningsfulla i vad jag har gjort i mitt liv. Men jag har verkligen ansträngt mig för att hitta saker som jag har tyckt varit viktiga, och som har gett mig känslan av mening i att arbeta politiskt och ha olika uppdrag. Så ja, jag är glad över mitt liv.

Och du lät inte politiken bli för viktig?

– Nej, jag tror faktiskt att jag har varit ganska bra på att inte låta mig uppslukas helt av politiken. Jag har varit bra på att upprätthålla vänskapen med rätt så många. Det är något som jag verkligen har glädje av nu.

ANNONS

Lars Ohly

Fyller: 60 år den 13 januari 2017.

Gör: Före detta partiledare för Vänsterpartiet. Är numera föreläsare, moderator, krönikör med mera.

Bor: I en tvåa vid Hornstull.

Familj: Gift med Åsa, två vuxna barn, Felicia och Max.

Så firar jag födelsedagen: "Det blir en bra fest med väldigt kul människor som kommer att ha roligt tillsammans."

Om att fylla 60: "Det finns en dikt av Göran Palm om när han fyller 50, som beskriver på ett väldigt bra sätt hur omvärlden åldras men inte han själv. Jag ser ju på mina barn att de är vuxna och på mina kompisar att de har rynkor och är gamla - men själv är jag inte ett dugg annorlunda från vad jag har varit hela livet. Jag tycker själv att jag inte har åldrats."

Favorithemmasyssla: "Det är rätt kul att diska."

Läser just nu: "De sista sidorna i Bob Dylans memoarer."

Senast lyssnat på: "Tjajkovskij, när jag satt och skrev och ville ha något inspirerande i bakgrunden."

Stör mig på: "Mycket - jag är ganska lättretlig, haha! Men framförallt stör jag mig på människor som har det väldigt bra men trots detta visar snålhet och aldrig hjälper andra, och som tycker att de förtjänar att ha det bättre än andra. Sociala orättvisor över huvud taget kommer nog alltid att uppröra mig."

Varvar ned: "Kultur är otroligt viktigt, för det ger inte bara avslappning utan ställer också krav på någon form av reaktion. Det finns nog inget bättre sätt att varva ned på än att göra något som bryter av mot vardagen."

ANNONS