Självförtroendet fick revansch på scenen

Emot sig hade hon sviktande självförtroende och “jante”. Med sin enorma envishet övervann hon alla hinder.

Sångerskan, skådespelerskan och revyprimadonnan Berit Carlberg har underhållit svenska folket i ett halvsekel. Hon har samarbetat med legendarer som Jan Malmsjö, Sven-Bertil Taube, Hagge Geigert och inte minst Nils Poppe, vars primadonna hon var i en rad operetter och farser, bland andra Spanska Flugan och Vita Hästen.

Sitt stora genombrott upplevde hon direkt efter Statens Scenskola i Malmö. Blott 25 år gammal spelade Carlberg huvudrollen som Hanna Glavari i Glada Änkan mot Jarl Kulle på Oscarsteatern. Därmed antagligen Sveriges yngsta glada änka.

Det blev sensation och publikrusning. Glada Änkan gick sju dagar i veckan – i ett och ett halvt år. Naturligtvis utan vare sig myggor eller headset.

– För att klara det fick jag sköta mig som en elitidrottsman. Jag promenerade disciplinerat varje dag och gick aldrig på krogen efter föreställningen. Lite synd för på krogen knyter man kontakter, säger hon i sin senapsgula vardagsrumssoffa, bara några steg från en ståtlig ljusbrun flygel.

Denna omvälvande framgång var inte enbart av godo.

– Att prestera och bli bedömd varje kväll var väldigt ansvarsfullt. Det gav mycket prestationsångest. Men jag var stark och relativt frisk.

Nybörjaren hyllades bland annat för sitt självförtroende på scen. Utanför scenen var det inte lika gott ställt med det.

– Jag gick in i rollen som den kaxiga Hanna Glavari fullt ut! Jag har dragits till skådespelaryrket för att bli någon annan. Det är mer spännande att vara Hanna Glavari eller argbiggan i Kiss me Kate än Berit Carlberg.

– Jag gillar mycket att göra starka kvinnor, gömma mig bakom någon annan för att bli den man skulle vilja vara i verkligheten – stark, fräck, glad och flörtig. Utanför scenen upplever jag att jag aldrig någonsin haft självförtroende.

Den sviktande självtilliten bottnar i jante-mentalitet under uppväxten i Uddevalla. Ingen fick vara förmer mer än någon annan.

– I hela mitt liv kände jag: Jag ska visa dom! Jag är otroligt envis och har mest haft glädje av det. Jag är inte så musikalisk, men jag övade tusen gånger mer än kamraterna – och lyckades.

Av rädsla att bli utskrattad övergav hon till en början sin stora skåde- spelardröm, trots faiblesse för sång och musik. Istället arbetade hon som journalist på den lokala tidningen Kuriren.

Efter två år sökte hon till Journalistinstitutet i Stockholm – men fick nobben. Ungefär samtidigt dök en tidningsannons upp: Sånglektioner i Stockholm mot hemhjälp. Hon sökte – liksom mångaandra. Ett grafologiskt test fällde avgörande.

Den 9 september 1960 lämnade 18-åringen Bohuslän och åkte tåg till sitt nya hem i Stockholm. I drygt tre år fick hon sånglektioner och lärde sig att putsa fönster och laga mat.

– Det var en bra skola.

Därefter scenskolan och audition till hennes oförglömliga genombrottsroll på Oscarsteatern.

– De föll för mig på stubben. De sa att jag verkade lite primadonnaaktig av mig, antagligen för att jag hade en väldigt skolad röst och inte var någon liten tjej. Jag var en mogen och storvuxen kvinna, inga yppiga bröst men de räckte till.

Ännu i somras underhöll Berit Carlberg svenska folket med Omaka par på Hågelbyteatern i egen regi.

– Teater är mitt livs största intresse. Jag spelar inte golf. Jag spelar inte bridge. Jag spelar teater. Jag älskar att sjunga och att röra folk till skratt och tårar. Det var underbart att jag fick ett sådant jobb. Medan många kan längta till semester ville jag alltid så gärna jobba. Det har varit en stor förmån att träffa så många namnkunniga, snygga, trevliga och intelligenta människor.