Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Hakon Långström, präst i Svenska kyrkan, skriver veckans Mellan raderna.

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    Det gröna gräset

    Det är nyttigt att ibland läsa Bibeln så sakta och eftertänksamt att vi ser de små notiser som vi annars riskerar att gå förbi. Som den om det gröna gräset.

    Förra söndagens evangelium tar oss till sluttningarna ner mot Gennesarets sjö i det heliga landet. Flera tusen har kommit för att lyssna till Jesus. Han bjuder dem att slå sig ner. Och så skriver evangelisten Johannes: ”Det var gott om gräs på den platsen”. Matteus skriver också om gräset och Markus berättar att gräset var grönt. En liten upplysning som det är så lätt att ”läsa förbi” i en välkänd text.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    Varför talas det om gräset? Evangelierna är mycket korta böcker, så täta och rika på innehåll att vilken modern romanförfattare som helst kunnat skriva en tegelsten på 700 sidor om allt det som berättas. Men evangelisterna valde att skriva mycket kort och pregnant. Och ändå denna uppgift! Varför det?

    Man kan dra slutsatsen att detta var på våren, för sedan blir gräset förbränt av solen. Men Johannes har redan berättat att det var strax före påsken. Några drar slutsatsen att åtminstone en del av ytan låg i behaglig skugga. Men evangelisten Matteus berättar att det redan blivit sent på dagen, så behovet av svalkande skugga kan inte ha varit stort.

    Jag tror att gräset nämns av ett annat skäl. Berättelsen börjar med att Jesus säger till lärjungarna att de ska fara till en öde trakt och vila litet. Men när de kommer fram ser Jesus att folket i stora skaror hunnit före och ivrigt väntar på honom. Och då står det att han fylls av medlidande med dem för de var som får utan herde. När vi läser ordet herde kan tankarna gå till den mest älskade psalmen i Psaltaren, Jesu psalm- och bönbok, ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.” Psaltarpsalm nr 23. Jesus är ju den gode herden och nu går detta ord i uppfyllelse: ”han låter mig vila på gröna ängar”.

    Först får de riklig undervisning av Jesus. Som herde ser han deras behov av det. Men han ser också att de behöver vanlig mat och dryck, och på dessa gröna ängar får de uppleva uppfyllelse av psaltarorden ”du dukar ett bord för mig” och ”du låter min bägare flöda över”.

    Jag tror att evangelisterna tog med uppgiften om gräset för att de ville koppla berättelsen till herdepsalmen. Men jag kan inte bevisa det.

    Varför är herdepsalmen så älskad? Kanske för att den rör vid längtan efter det paradis som förlorades i mänsklighetens begynnelse. Kanske för att den rör vid den djupa längtan efter vila och frid, efter att tas om hand av någon som är vänlig och kärleksfull. Kanske för att den rör vid hoppet att detta livet inte är allt, att en tillvaro på himmelens gröna ängar vid stilla rogivande vatten väntar. Att få bo för evigt i det Herrens hus som är himmelen.

    Här på jorden vill den gode herden Jesus låta oss vila på bibelordets gröna ängar, ge oss andlig mat och dryck där. Känner vi oss som får utan herde får vi påminna oss om att vi har den bästa av herdar: Jesus.

    Det är nyttigt att ibland läsa Bibeln så sakta och eftertänksamt att vi ser de små notiser som vi annars riskerar att gå förbi. Som den om det gröna gräset. Vi kan få uppbyggelse av dem också!