Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

AxjaWsK88KQpWUOE1Civd9FMsa0.jpg
Malin Ringfelter, präst i Valla församling, skriver veckans Mellan raderna.

GRETA är grund och botten i allt

I dag tänker jag vara kort och intensiv och gå rakt på sak. Det ord som hela tiden maler i mig extra mycket på hösten är ”mobbning”.

Det är tiden när det pratas extra mycket om mobbning och då nya grupper och sammanhang ska ta sin början och det görs planer och strategier för att hantera det. I dag använder vi inte ordet i samma utsträckning som tidigare. Det har kommit nya och mer distanserade ord, där till exempel kränkande särbehandling är vanligt framför allt i vuxensammanhang. Med jag önskar att vi använder ordet där det är just det som det handlar om.

Överallt i vårt samhälle är detta något som pågår hela tiden. Ålder, social status, boplats och annat styr inte detta. Det finns inga helt tryggade zoner. Att dra sig undan i ensamhet, att undvika allt som har med andra människor att göra är en omöjlig strategi för att slippa uppleva detta. Drar en sig undan är det ju oftast för att en redan har blivit utsatt. Det har redan hänt och visst går det att gömma undan sig själv för att slippa mer utav det, men skadan på den människan, skadan som inte alltid syns utanpå bärs inuti långt efter att det en blivit utsatt för skett.

Mobbing är något som inte kan tas lätt på någonstans. Har du blivit mobbad, med slag, ord eller himlande ögon så finns det kvar. Det är lätt att bryta ner en människas känsla av värdighet, men det tar oerhört lång tid att bygga upp det igen. Självbild, självförtroende eller vilket annat ord vi än använder rubbas och en ser på sin kropp, sitt tal, sin plats bland andra med det som vi mött. Får jag höra tillräckligt många gånger att jag beter mig konstigt, klär mig fel eller är ful, så blir det till slut min egen sanning. Det jag möter när jag reflekteras i andras ord och ögon blir till en falsk sanning om mig själv.

Mobbning går aldrig att ta lätt på. Det finns inga ursäkter i form av ”det där var ju inte så farligt”, ”det är ju sådant som hela tiden händer”, ”det verkar ju gå bra, hen skrattar ju med och klarar sig bra i skolan/på jobbet”, ”hen är ju lite tyst och drar sig undan självmant”. Det är allvarligt för alla alltid.

Just nu sätts det upp vackra skyltar på många platser. På dem står vackra ord och meningar som tydligt säger att alla får vara med och här visar vi varandra respekt. På en av de skolor jag varit på finns ett fantastiskt ord, på riktigt, som används i hela arbetet och barnen lär det sig snabbt. Ordet för deras arbete är GRETA. Gemenskap, respekt, empati, trygghet och ansvar. Det är en bra grund att stå på. Stora ord, med stort innehåll som ska vara självklarheter genom hela livet när en relaterar till andra människor.

De här skyltarna som sätts upp är viktiga, men ibland blir de också hånfulla för dem som inte upplever orden som sanna. Jag önskar då och då att vi ibland skulle vrida på dem lite och utgå från dess motsatser.

På den här platsen finns det några som är ensamma, som står utanför gemenskapen, här finns några de som blir behandlade helt utan respekt, de som inte upplever att någon annan förstår vad en går igenom, de som är rädda och oroliga och de som inte vill vara med eller förmår att ta ansvar.

Att börja med att uttala detta, inte bara bland dem som skriver ner policy och värdegrund, utan också bland övriga inblandade gör att fler kan ta till sig det. Att nämna det, så här ser det ut runt omkring inkluderar den som på olika sätt lever i den verkligheten. Efter att ha synliggjort det är det dags att tydligt ange, att det vi ska lära oss här, det vi ska öva oss i genom livet är de ord som innefattas i GRETA. Den självklara verklighet som inte alla lever i, men som måste vara målet. Ett liv tillsammans med människor där Gemenskap, Respekt, Empati, Trygghet och Ansvar är grund och botten i allt!

MEST LÄST