Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

RiDkfkUvU1yxir46k3XCCwLxuyc.jpg
Tove af Geijerstam

Regnbågar överallt

Tove af Geijerstam: Därför behövs Pride: För att alla ska kunna ta hela rummet och hela livet i anspråk.

Jag åkte till storstan häromdagen i ett ärende, och när ärendet var avklarat gick jag ett varv i Saluhallen bara för att jag blir så glad av det. På vägen till centralstationen krockade jag till min förtjusning med Europride. Det fanns regnbågar precis överallt, i alla upptänkliga skepnader, flaggor, väskor, fjäderboor och inte minst paraplyer där i regnet. Pride var hela stadens angelägenhet, och det gjorde mig glad.

Det jag vill säga idag handlar egentligen mest om vikten av att inte gå vilse i omfamnandet.

Många röster, i och utanför min filterbubbla, verkar vilja tämja Pride. I mammagrupperna på Facebook höjs röster som säger att små barn inte ska utsättas för nakenhet och sexuella avvikelser. Några ledande politiker tycker att Pride är för extremt på olika sätt, samtidigt som det är oacceptabelt att inte få vara med i det där alldeles för extrema. Andra gör ”all kärlek är bra kärlek” till sitt motto, och låter det få sammanfatta Pride, men i mina ögon är det att reducera alltihop.

Pride handlar om liv och identitet, om vars och ens rätt att få finnas och vara den hen är, om rätten att definiera sig själv. Där andra ser gränslöshet i Pridefestivalen ser jag integritet.

Gränslösheten finns hos den som försöker ta sig in utan att visa respekt och kärlek, som säger ”Jag ska vara här. Du borde ändra på dig för att jag ska känna mig bekväm.” Gränslösheten som säger ”De här uttrycken är äckliga och avvikande! Foga er till normen. Bli mer lika de flesta av oss.” ”Jag lägger mig inte i vuxna människors sexualitet, vi måste ju visa vårt stöd, men måste de visa upp den? Kan de inte vara lite mer diskreta?” Det ömsom avvisande, ömsom storsint välvilliga ”vi”. Det ständigt annorlunda ”de”.

Sällan, eller faktiskt aldrig, har jag hört HBTQ-personer kräva att de andra ska skyla sig på badstränder, i reklamblad och på nattklubbar, att de ska sluta hångla i parker, sluta prata öppet som sina relationer och sitt känsloliv. Att de borde hålla uttrycken för identitet, kärlek och relationer bakom stängda dörrar. Det är för att det är sådant som alltid ryms.

Det som är det vanliga, det förväntade, får per definition plats utan att ifrågasättas. Det har aldrig funnits några garderober för sådant. Därför behövs Pride: För att alla ska kunna ta hela rummet och hela livet i anspråk.

Pride handlar inte om diskretion och anpassning. Det handlar om att få ta sin egen plats, inte bara i sitt eget liv, utan faktiskt, som alla andra, i det offentliga rummet. Att inte vara någon annans måttliga lagom, utan sitt eget fulla jag. Inte någon annans, utan sin egen. I det att få vara sin egen också fullt ut få vara Guds.

Sällan kommer den villkorslösa kärleken som är Guds så tydligt till uttryck som där. Det finns faktiskt inga förbehåll. Var och en av oss ryms i den kärleken, oavsett uttryck, oavsett identitet, oavsett precis allt. Allt i oss ryms. Det äckliga, det fula, det småsinta, det inskränkta, det som är alldeles för mycket och det som är alldeles för lite. Det som är vårt allra bästa och finaste, vår största glädje, hela kärleken. Allt däremellan. Ingen av oss kan göra sig lagom inför Gud. Det går inte att anpassa sig. Gud är där ändå, Gud är där just därför, med öppen famn. Kom ut. Kom in!

MEST LÄST