Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Pär Arkbro

Ta dig tid för eftertanke

"Jag ber om ursäkt Gud, men i går somnade jag så snabbt att jag inte hann med min stund av eftertanke. Jag kan väl få göra ett nytt försök i kväll."

Jag har lärt mig en liten kvällsövning som jag mår gott av. Ibland använder jag en gratis app i telefonen som heter ”Pray as you go” och klickar på rutan The Examen och väljer alternativet för barn. Den tycker jag är bäst. Drygt fem minuter där jag går igen min dag.

Fyra små ord hjälper mig för att komma ihåg ordningen på min eftertanke. Orden är: ”Tack Frust för längtan!” Nu tänker du kanske vad menar han. De där orden står för mina fyra moment i min eftertanke.

Jag börjar med att be Gud om hjälp att gå igenom min dag. Först använder jag ordet ”tack”. Jag tittar efter möten, händelser eller ord som jag känner tacksamhet inför. Sedan tackar jag Gud för det som jag mött. Det gör att jag lyfter blicken mot något som är större en jag. Det minskar min självcentrering.

I det andra steget som jag kallar ”frust” tittar jag efter sådant som gjort mig frustrerad under dagen. Det kan vara något som någon sagt eller gjort mot mig eller något som jag sagt eller gjort mot någon annan.

När jag upptäckt det går jag över till nästa steg ”för”, som är början på orden försoning och förlåt. Jag ber Gud om hjälp att försonas med det som skett och ber om hjälp att lära mig av det.

Sista ordet är ”längtan” och det handlar precis om det ordet. Vad längtar jag efter för morgondagen? Jag berättar det för Gud. Sen ber jag om en god natts sömn.

Denna helg tänder många ljus vid anhörigas och vänners gravar. Många tar en stilla promenad genom kyrkogårdar fulla av ljus. Vi tänker på dem som är döda och inte längre finns mitt ibland oss. Jag hoppas att vi inte tappar bort det i kommersens halloweenfirande. Jag tror vi behöver sådana dagar när vi tänker på döden och dem som vi saknar.

Vi vet att vårt liv är begränsat, det finns en dag för födelse och en dag för död. När den kommer vet vi inte, det är en del av vårt livsvillkor.

Därför tror jag att det är bra att stanna upp och fundera på vad jag gör av mitt liv. Vad skulle jag vilja att människor sa om mig den dagen när livet är över.

Den här veckan satt jag ner med två grabbar från Afghanistan, tillsammans med den svenska kvinna som bestämt sig för att stödja och hjälpa dem. Samtalet med dem kom att prägla den dagen för mig. Jag fick möta deras frustration över att Migrationsverket inte tror på att de blivit kristna och över hur deras ålder skrivits upp, men jag mötte också deras övertygelse om att de mött en Gud som vill bära dem i denna svåra situation.

De berättade om sin tro, om hur de upplever att de har en relation till Jesus. De berättar hur de ber och försöker fördjupa sig i denna övertygelse som mer berättar om en relation till Gud. För mig stämmer deras berättelse till eftertanke. Åh, vad jag skulle önska att de fick stanna här, fick leva utan oro och fick möta en plats som de kunde kalla sitt hem.

I kvällens eftertanke, i kvällens bön, ska de pojkarna finnas med. Det är det minsta jag kan göra.

Kanske kan du be med mig? Ta dig tid för en stund av eftertanke. Jag lovar att Gud delar den med dig.

MEST LÄST