Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Malin Ringfelter, präst i Valla församling, skriver veckans Mellan raderna.

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    Var inte rädd

    Att göra som änglarna är inte så dumt. De kan vara rätt så bra förebilder för oss.

    Var inte rädd, var inte rädd du högt älskade människa allt ska gå dig väl.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    När Gud sänder sina änglar till jorden för att möta människor och berätta något alldeles speciellt för dem, så finns en sak de ständigt upprepar och ofta inleder sina samtal med. ”Var inte rädd!” Det är korta små ord, men oj så viktiga.

    Det är lätt att tänka att orden bara gäller den människa som plötsligt står där med en himmelsk varelse framför sig och att det bara är i den situationen orden är giltiga. I dialogen, som beskrivs för oss, är orden direkt och personligt inriktade. Gud förstår att varje människa kommer att få lite svårt att lyssna om den blir skrämd och tror sig se något omänskligt och onaturligt framför sig. De behöver bli lugnade innan de kan lyssna och själva prata. De behöver veta vem det är som de samtalar med.

    Jag tror att de här orden är några av de viktigaste orden som vi har fått. De behövs ständigt och jämt i alla tider och i alla sammanhang. Våra rädslor styr så ofta våra liv och begränsar oss rejält i det som vi gör, säger och tänker.

    I går satt jag åter igen på en utbildningsdag i suicidprevention. När det ämnet kommer upp, så blir det här mer tydligt än vanligt. Suicid är något av det som skrämmer oss allra mest. Helt naturligt så, för vi vill inte tänka oss att någon har det så i sitt liv att det tycks vara en bättre idé att avsluta det än att fortsätta. Så ska det inte behöva vara! Det är självklart så, men det är mer komplext att skriva om än att det kan rymmas i en liten krönika.

    Anledningen till att jag nämner det är endast för att det samtalet som fördes igår blev ett så tydligt exempel på just rädsla. En rädsla för att prata om något som i vår historia varit så skamfyllt. En rädsla för att själv se sitt eget mående. En rädsla för att andra i min omgivning bär på sådana tankar. En rädsla för att inte se. En rädsla för att se, men inte veta hur en ska hantera det. En rädsla för att säga för mycket eller för lite. En rädsla för att möta det svåra. En rädsla för att inte räcka till och kunna hjälpa.

    Det här är ett drastiskt sammanhang att utgå ifrån. Men jag tror att det är symptomatiskt för flera av våra sammanhang. Vi är rädda för att höra fel, säga fel, göra fel och helt enkelt bara vara fel och jag är helt säker på att vi i det begränsar våra liv ordentligt. Det är därför orden är så viktiga. Det är viktigt att försöka säga dem till sig själv, men framför allt är det viktigt att vi säger dem till andra.

    Att göra som änglarna är inte så dumt. De kan vara rätt så bra förebilder för oss. De möter upp människor, vanligt folk, de berättar vem de är, de förbereder för ett samtal och gör sig redo att både lyssna och tala om det viktiga. De lägger grunden för det goda i att säga, Var inte rädd, jag är här för dig, du är bra i mina ögon och så viktig att jag kommer till just dig.

    En ängel berättar för sin lyssnare att hon är högt benådad, en annan säger till en man att han är högt älskad. Tiden som ges, presentationen av vem en själv är, och orden om människans oerhörda egenvärde. I det finns något slags helig hemlighet, för att vår rädsla ska minska och vårt liv bli mindre begränsat och värdefullt.

    Var inte rädd, du högt benådade, du högt älskade människa, du är som du är och du är värd att leva ett fullt levande liv!