Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

CSB.jpg
Catarins Svensson Brodén, komminister i Dalabergs församling, skriver veckans Mellan raderna.

Vi måste våga drömma om att allas röst är lika mycket värd

Det är så vackert att det nästan gör ont, allt det gröna som breder ut sig mot den klarblå himlen. Solens strålar som smeker över oss längtansfulla människor.

En doft av paradiset breder ut sig, en liten aning om hur det en gång kommer att bli. Oändligt vackert, barnen leker och äter glass, vi badar, grillar, njuter av det kalla vinet till och umgås med dom vi tycker om ... livet är härligt!

På bara några dagar är all kyla borta, vinterjackorna inhängda och sommarkläderna kommer fram. Många av oss njuter av att bara vara ute på olika sätt. Guds skapelse är en stor gåva, ett generöst rum att vara i. Mitt i detta paradisiska rum så kommer ormen i paradiset fram. Ormen talar alltid till det lägsta hos oss alla. Det är med ormens hjälp vi kan utvisa barn och ungdomar till Afghanistan och andra liknande länder där terror och bombexplosioner är en naturlig del av vardagen.

Ingemar Olsson, pastor och musiker trodde inte sådant förekom i Sverige som det han fick uppleva när han följde två kvinnor i sin kamp för att få stanna. I boken ”Utvisningen” får vi följa två kvinnor som efter fyra år här döms till utvisning. Hur kunde två kvinnor som flytt undan våld och förtryck behandlas på det här viset? De fick inte ens hämta sin hjärtmedicin när de skulle till förvaret – vilket samhälle företräder dessa? Vilka av oss svenskar vill ha det så här? Frågorna är många, men ett tips är att läsa boken.

Ett annat boktips är ”Bakom varje fönster bor ett hjärta” av Soheila Fors. Vi var många kvinnor som lyssnade till henne när hon kom till Uddevalla. Hon talade om att mitt i detta paradis, i det jämlika Sverige så finns det flera kvinnor som Sverige inte lyckas erbjuda mänskliga rättigheter. Kvinnor som blir helt osynliga mitt i vårt samhälle. Som klassas som deprimerade och tolkas av någon som kan vara en del av orsaken till depressionen. Soheila vill måla de ansikten vi inte ser och använda sin röst för dem som inte hörs. Hennes dröm är att få se dessa kvinnor få samma värde, samma frihet och lycka som vi. Hon ser dem överallt och hör ständigt deras röster. Hon skriver för att hon var en av dem.

Kan vi dela Soheilas dröm om alla människors lika värde och tillsammans kämpa för det?

Ingemar Olsson har inte bara skrivit böcker utan också en av Sveriges mest önskade och älskade psalmer, psalm 791, ”Du vet väl om att du är värdefull”.

Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu.

Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.

Det finns alltför många som vill tala om, att du bör vara si och så.

Gud, Fader själv han accepterar dig ändå och det kan du lita på.

Att känna sitt värde, att veta att vi är värdefulla precis som vi är – det förändrar! Kanske är det i förskolorna hoppet finns! Det fantastiska arbetet som sker med att lära barnen demokrati. Tänk att vi i detta vackra land som Sverige verkligen är får ta emot Guds kärlek och ge den vidare till de som behöver den på vägen vi går. Att vi tillsammans får kämpa för allas lika värde och rätt till frihet. Vi måste våga drömma stort, drömmen om att allas röst är lika mycket värd.

MEST LÄST