Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Flyktingavtalen var olagliga

Munkedalsföretagaren Jimmy Hoppe tillhandahåller flyktingboenden. Han har under två år fakturerat Migrationsverket 65 miljoner kronor, visar Bohusläningens granskning. Avtalen har tecknats utan konkurrensutsättning. Något som strider mot lagen.

Jim Hoppe driver företaget Sellpower som sedan 2010 har tecknat flera hyresavtal med Migrationsverket. Företaget ska inhysa asylsökande i sina fastigheter. 
Företaget har även fått betalt för att ordna måltider till de boende.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Bohusläningen har från Migrationsverkets ekonomiavdelning begärt ut alla fakturor från företaget, åren 2010 -2012 (till och med augusti). Totalsumman uppgår till 65 miljoner kronor.

Många boenden

Från början drev Hoppe bara Åtorps herrgård. Sedan tillkom Rosenkullen, också det i Munkedal.

Därefter har han startat boenden för asylsökande i Rävlanda, Ställdalen, Gärds-hyttan och numera stängda boendet Hjälmedal i Lysekil.

Hoppe är dock långt ifrån det enda privata företaget som hyr ut boenden till Migrationsverket. Branschen växer och under lång tid har verket befunnit sig i en rättsprocess mot företaget Hewal Fastigheter i Hudiksvall. Företaget, som nu fått rätt, anser sig vara missgynnat och har krävt att flera direktupphandlade avtal, där ett gäller Åtorps herrgård, ska ogiltigförklaras.

Problemet är att Migrationsverket har skrivit avtal direkt med Sellpower, utan att ge andra företag en chans att konkurrera om att få avtalet. Detta strider mot Lagen om offentlig upphandling.

När förvaltningsrätten tidigare utfärdade sin dom förklarades upphandlingarna olagliga.

Rätten skriver: ”Det framstår (...) som orimligt att det (...) år efter år inträffar oförutsedda händelser som myndigheten inte kan planera för. Den brådska som uppkommit får därför anses ha uppkommit genom myndighetens egen bristande planering.”

Tidsbrist

Tidsbrist är också ett av de argument som Migrationsverket tar upp som skäl till varför de använder sig av direktupphandlingar. På grund av akut boendebrist har verket inte hunnit med att göra någon upphandling där fler företag fått chansen att lägga anbud för att ta emot asylsökanden. I stället har Migrationsverket haft en direktkontakt med intresserade fastighetsägare.

– Det började hösten 2010 då det kom en väldig massa asylsökande. Våra vanliga boenden räckte helt enkelt inte till. Om asylsökande inte kan ordna boende själva, till exempel genom släktingar, så har vi en skyldighet att göra det. Därför tecknade vi avtal med ett antal leverantörer, säger verksjurist Kent Juhlén.

Dom i kammarrätten

I fredags kom domen från den högre instansen kammarrätten i Jönköping som liksom förvaltningsrätten slog fast att Migrationsverket gjort fel i frågan. Tvisten gällde hyresavtalen. Hyra av lokaler är nämligen ett undantag i lagen om offentlig upphandling. Därför är det inte så märkligt att avtalen i de här sammanhangen har kallats hyresavtal. Problemet för Migrationsverket är att myndigheten ofta beställer betydligt mer än så av de berörda leverantörerna. Det handlar om paketlösningar med helpension, rum och mat. Liksom för boendet är hyran för mat per dygn specificerad, trots att maten förstås ska ätas upp och inte återlämnas. Ibland har det även krävts bevakning av säkerhetsföretag. För sådana kringtjänster finns det inte något juridiskt utrymme att göra avsteg från lagen om offentlig upphandling.

I första hand strävar Migrationsverket, uppger Kent Juhlén, efter att hitta campingstugor och andra typer av eget boende med självhushåll, vilket i så fall faller utanför lagen om offentlig upphandling. Då räcker det med ett hyresavtal.

– När det inte går att finna är vi hänvisade till anläggningar med helpension, säger han.

Numera finns det dock ett korrekt upphandlat ramavtal.

I tilldelningsbeslutet, som Bohusläningen har tagit del av, framgår att åtta företag i landet kommer att dela på uppdraget att ordna tillfälliga boenden åt asylsökande.

I det ramavtalet finns inte Jim Hoppe och Sellpower med. Företaget lämnade anbud för tre anläggningar – Åtorp, Gärdshyttan och Ställdalen – men nådde aldrig fram till den slutliga utvärderingen av anbud.

Av 22 anbudsgivare var Sellpower en av 13 som inte ens klarade det första steget, prövning av krav på leverantören. Orsaken var att företaget inte uppnådde ”normal” riskklassificering hos Upplysningscentralen. Risken för att företaget, vid den tidpunkten, skulle hamna på obestånd bedömdes med andra ord vara alltför hög, enligt då tillgängliga uppgifter.

Detta innebär att det idag är osäkert hur länge Jim Hoppe kommer att få inhysa asylsökande i sina boenden.