Just denna släkthistoria har funnits ett tag som exempel i det projekt, med Lysekil som utgångspunkt, som på senare år satt fokus på en del av Bohusläns historia som få varit medvetna om.
– Det unika är att vi bara har känt till historien om Tomas Koch och hans släkt men att den nu har blivit så konkret med ett fynd som bekräftelse, säger Cia Säll, projektledare för Business to Heritage.
Hornet som uppmärksammas har dock inte varit borta på något sätt, utan bevarats i generation efter generation, i huvudsak på gården Fossum Sör i Tanums kommun.
– Min faster fick med sig det när hon flyttade hemifrån. Sedan kom det tillbaka till gården när jag gifte mig och fick det som bröllopsgåva, säger Sverker Thoresson.
Något eller några år tidigare kom Ostindiefararen Götheborg till Grebbestad. I samband med detta besök fick Sverker Thoresson för första gången höra historien om hornet.
Tomas Koch var mästersmed på Ostindiska kompaniet innan han bestämde sig för att gå till sjöss. 1758 tog han enligt sägnen tog värvning på ett skepp som hörde till den franske kaptenen och kaparen Francois Thurot (1727-1760). Sedan var han spårlöst försvunnen. Hustrun Maria Margareta Zellbell fick honom dödförklarad och gifte om sig. Efter sju år till sjöss dök maken upp igen, livs levande. Till hans besvikelse valde hustrun att stanna med sin andre man, då prästen tvingade henne att välja. Innan han tog farväl fick hans tre barn var sin gåva. Förutom ett horn ska det ha varit en bibel och en kalk (bägare).
– Det finns rykten om att bibeln har brunnit upp. Men det är inte något vi har kunnat få bekräftat. Det var mycket glädjande att få veta att hornet finns kvar och bevaras på en gård, säger Cia Säll.
Via projektets hemsida kan vem som helst gå in och tipsa om berättelser, dokumentation eller föremål som kan vara av intresse för att belysa historien om kaparna på Skagerrak.
Om hornet har Sverker Thoresson bland annat fått höra att hans pappa och fastrar lekte med det som barn. Något större värde, annat än som släktklenod, räknar han inte med att det har.
– Det får säkert stanna här på gården där det hör hemma. Sedan kan man alltid visa upp det för intresserade besökare, säger han.
