Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    Jessica Marberger Grebbestads stjärna

    Melodifestivalen nästa för Grebbestadsfödda Jessica Marberger. Efter många år som körsångare står hon snart i rampljuset med Shirley’s Angels och låten I thought it was forever.

    – Det är en skitbra låt, säger Jessica Marberger och leendet sprider sig snabbt i ansiktet.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    Den 19 februari gäller det. Då går tredje deltävlingen av stapeln i Linköping och Jessica, Shirley Clamp och Vera Prada som bildar gruppen Shirley’s Angels kommer att ha avhandlat en rad pressträffar. Nu sitter hon på favoritkaféet i Grebbestad och andas ut efter en lång resdag från Stockholm. Tillsammans med sambon och deras två barn är hon på julbesök i barndomshemmet och Jessica passar på att berätta om musikkarriären, familjelivet och nya musikprojekt för Bohusläningen.

    De stora blockljusen står på kafébordet och skiner varmt. Iskylan har stängts ute och Jessicas tjocka jacka ligger slängd på bänken. Hon konstaterar att åren går fort och att de många års erfarenhet av att stå i strålkastarljuset gör debuten som huvudartist på Melodifestivalen fri från nervositet. Hon har inte längre behovet av att synas för att vara någon.

    Lång erfarenhet

    Yrkesvalet har å andra sidan aldrig baserats på någon eventuell kändisstatus. Jessica har alltid velat och vill underhålla. Hon gillar den gamla underhållningskolan och tycker att det är uppträdandet inför publik som är absolut mest givande.

    – Det är den där kontakten med publiken som är grejen. Man får så himla mycket tillbaka, förklarar hon.

    Jessica Marberger är minst sagt rutinerad och är gammal i gamet. Karriären började med slitigt arbete på Kreta med Sunwings för snart femton år sedan.

    – Vi showade på kvällarna och jobbade i restaurangen på dagarna. Det var verkligen jättehårt.

    Efter en säsong på Wallmans salonger i Stockholm gjorde hon en rad andra shower och musikaler. ”Det rullade bara på”. Under flera år var hon en del av Rhapsody in rock med Robert Wells runt om i Sverige och USA.

    Nya projekt och nya konstellationer är vardag i branschen. Jessica är tacksam att jobberbjudande ramlar in regelbundet. Under december månad har kvällarna tillbringats på Grand hotel i Stockholm tillsammans med Martin Stenmarck i årets julshow.

    – Varje år, ta i trä, är jag tacksam att det funkar, att jag har jobb. Telefonen ringer men jag är ödmjuk.

    Melodifestivalen nästa

    I höstas ringde Shirley Clamp och frågade om Jessica ville vara med i Shirley´s Angels och framföra gruppens melodifestivalbidrag I thought it was forever.

    – Jag sa bara, fasen, det är klart vi ska göra det här!

    Trots att det blir Jessicas debut som huvudartist i Melodifestivalen är det inte första gången hon deltar i sammanhanget. Första gången var 2002. Då körade hon och Shirley Clamp bakom Hanna och Lina Hedlund. Under flera år var hon en del av festivalens huskör och gjorde även förshowen (som inte sänds i tv).

    – Det är så himla kul, säger hon men poängterar att köra eller stå som huvudartist är roligt på olika sätt. Hon har inte några värderingar vad som är bättre eller sämre men hon erkänner samtidigt att det ska bli roligt att se en ny sida av den stora tävlingen.

    Egentligen tycker inte Jessica om att tävla. Motsägelsefullt kanske, men det är inte därför hon deltar i Melodifestivalen. Placeringen betyder inte så mycket och hon vill inte heller spekulera i hur det kommer gå.

    – Vi ska ha himla roligt och göra ett snyggt nummer.

    Orden kommer snabbt när hon blir ombedd att beskriva låten.

    – Det är en midtempo cathing poplåt med ett stråk av vemod. Den är riktigt bra, säger Jessica och skrattar till.

    Drömmar om framtiden

    Redan som liten flicka i lilla Grebbestad visste Jessica att hon ville bli sångerska. I barndomshemmet, med en pappa som musiklärare, spelades det alltid musik och hon inspireras fortfarande av musikminnen från förr med Frank Sinatra och Barbara Streisand. Men att hon skulle stå där hon står i dag var inte självklart då.

    – På ett sådant här litet ställe var det svårt att tro att man skulle bli något. Så är det bara.

    I dag bor Jessica med sin sambo Frans Bengtsson, som är pianist, och två barn i Stockholm. Musiken är en självklar del i livet. Så självklar att Jessica och Frans valde att göra en skiva tillsammans i stället för att gifta sig.

    – Vi hade skrivit musik för en orkester och hittade Prags symfoniorkester, sjuttio man stor, som vi har spelat in med.

    Resultatet är färdigtproducerat men ännu inte utgivet. Melodifestivalen har kommit emellan.

    – Drömmen är att stråkskivan ska få vingar och få komma ut och flyga själv.