Thomas Hansy och David Hansson – The Gothenburg Combo – håller närkontakt med varandra och publiken.
Thomas Hansy och David Hansson – The Gothenburg Combo – håller närkontakt med varandra och publiken.

Jorden runt en vårkväll i Gerlesborg

Inför sista konsertpunkten förklarar Thomas Hansy och David Hansson att stycket Unnggg är skrivet för att visa vad man kan göra med en gitarr när man inte spelar "vanligt." Och "vanligt", säger de med ett leende som antyder motsatsen, har de ju spelat hela tiden nu.

ANNONS
|

Vanligt är just vad det inte varit. The Gothenburg Combo avslutade i helgen Gerlesborgsskolans vårkonsertserie med bland annat de egna kompositionerna gjorda för den ambulerande internationella festival för ny musik, som 2009 delvis hölls i Västra Götaland.

Uppdraget bestod i att göra korta inledningsstycken till sju olika konserter; Thomas Hansy och David Hansson bestämde sig för att greppa världen, en låt för varje världsdel.

Jorden runt

De har börjat kvällen med ett gitarrstycke de lärde sig av kubanska musiker i Dominikanska republiken. Med världsdelsmusiken reser vi vidare. Till varje stycke hör en berättelse som givit inspiration. På en flygplats i USA möter de en afrikansk kimbalospelare, som berättar historien som sin bror. Han tog sig från Centralafrika, genom Sahara med en dröm om Europa, men kom aldrig över Gibraltarsundet till drömuppfyllelsen. Han dog i ett flyktingläger i Marocko, av misstag skjuten av polisen. The Gothenburg Combo återberättar i sitt Afrikastycke broderns öde och återskapar känslan av tumpianots, kimbalons, ljud med hjälp av en pappbit under strängarna.

ANNONS

Från Sydamerika använder de minnet av hotellet i Lima, där de bägge musikerna låg i feber samtidigt som staden skakades av en jordbävning. Europas våldsamma 1900-tal återspeglas när de med det sönderbombade Dresden i tankarna till oigenkännlighet plockar isär, "bombar" sönder, en melodi av Schubert. På Antarktis har de aldrig varit men skildrar med fantasin till hjälp hur det kan vara att bli akterseglad där under den långa vintern. Isen knirkar och kraschar ur strängarna, det går kärvt och det lossnar.

De skapar nya ljudlandskap och förflyttar gitarrspelet i riktning mot ljudkonstens värld, samtidigt som deras berättar- och underhållartalang flyttar konserten en aning i riktning mot en genreöverskridande scenföreställning. Kontakten musikerna emellan är så tät att luften nästan sprakar.

Över gränserna

De har inte bara nya kompositioner på programmet. De ger oss också det allra äldsta stycket i sin repertoar: den 2000-åriga kinesiska folkmelodin Zi Zho Diao (den lila bambuns visa). Den lärde de sig ett kinesiskt kök hos en pipaspelare som de träffade när de var på turné i Kina.

Så formar sig vårkvällen i Gerlesborg inte bara till en resa jorden runt med historier från turnerande musiker utan också till en jorden-runt-tur med musikaliska influenser, som i ett slag gör klart hur musik färdas från öra till öra, instrument till instrument, påverkar musikerna den möter och i sin tur påverkas av dem. Det blir mycket tydligt hur omöjlig tanken är att musik skulle kunna stängas in i etniska burar.

ANNONS

Fotnot: Pipa är ett kinesiskt stränginstrument med 2000-åriga anor.

ANNONS