Uddevalla en söndagskväll i februari. Regnet sipprar ner ifrån en mörk himmel. En katt stryker runt längs med husväggarna. Hemma i stugorna lyser TV:ns blåa ljus. På Club Adrian spelar heavy metal-bandet Komatsu från Nederländerna.
– Move the tables closer to the stage or just throw them away. And let’s dance! uppmanade Komatsus basist Martijn Mansvelders publiken på Kulturhuset Bastionen. Det var tyvärr ingen stor skara metal-fans som tagit sig dit denna söndagskväll, men Komatsu gjorde sitt yttersta för att hålla uppe den energi som metal kräver av både musiker och åhörare.
Publiken gjorde också sitt, Komatsu hade vår fulla uppmärksamhet och stämningen på Club Adrian var god. Det luktade öl och på borden stod det chips. Bandet framförde nästan enbart originalmusik, varav många låtar hämtades från debutskivan Manu Armata som släpptes i februari 2013.
Musiken är skriven av Mo Truijens som är sångare/gitarrist i Komatsu och hämtar influenser från metal, grunge och psykadelisk rock. Bandet skapar olika ljudlandskap med hjälp av feedback och ambient delay. Vissa låtar innehåller även sampling, till exempel hör vi Komatsu ackompanjera Muhammad Alis mest berömda tal how great I am. Namnet Komatsu har också med storhet att göra: jag söker efter Komatsu på internet och får som resultat en överväldigande mängd bilder på gula grävmaskiner som verkar härstamma från Japan. Stora, kraftfulla skapelser som utför stora och tunga jobb. Stephan Quint (gitarr/sång) bekräftar att detta var tanken med namnet, de stora proportionerna och styrkan. Jag tänker på saken, den där tuffa aspekten av metal, man kallar sig helt enkelt inte för Rosenknopp.
Ett kraftfullt namn för ett kraftfullt band. Komatsus musik känns i hjärtat, i revbenen, i hela kroppen. Deras framträdande visar inte upp stora personliga instrument-tekniska styrkor, men Komatsu har ett tight gemensamt sound. Lite som det svenska landslaget i fotboll, tänker jag. Ett ess i rockärmen har Komatsu i sin kvinnliga trummis Miriam Bekkers som de presenterar för publiken som lovely. Jag tycker att Martijn Mansvelders är minst lika lovely, han sköter publikkontakten på ett fint sätt och säger ett artigt tack på svenska med jämna mellanrum.
Komatsus spelning på Club Adrian i Uddevalla avslutade bandets första Sverigeturné. De planerar fler spelningar i Sverige i september detta år och Stephan Quint menar att de egentligen bara är besvikna på en sak under sitt första besök här, och det är vädret.
– Where’s the snow?
Komatsu
Club Adrian, Uddevalla
Söndags kväll
