Musiken är som en drog för Svante

Slowman föddes ur Jimi Hendrix. Med 20 års avstånd från scenen började Svante Törngren öva in gitarrguruns låtar på sitt lantställe, och ur den speciella speltekniken föddes nya låtar.

ANNONS
|

– Det känns som att Best of Slowman innehåller de samlade låtar från olika platser som jag kunde ha skrivit genom åren. Det är som att jag har gjort allting lite bak och fram, säger Svante "Slowman" Törngren om sin första skiva, Best of Slowman, som kom 2008.

I år kom ytterligare två skivor från gitarristen, I'm Back med eget material och Hendrixhyllningen Hey Jimi. Den nuvarande produktionstakten är en rejäl kickstart jämfört med hur Svante Törngrens musikliv sett ut genom åren.

– När jag var 28 sade jag tack och hej till musikscenen. Då hade jag hållit på sedan jag var 15 i Linköping och spelat mig upp till större ställen och Stockholm. Det var för mycket business och cynism inom branschen för mig.

ANNONS

Dock var det svårt att helt lämna rampljuset.

– Det är alltid någon som ringer... jag har spelat i en del party- och coverband, men det är en helt annan grej att stå på scenen med sina egna låtar.

Nådde ut

Det var när Svante Törngren målmedvetet bestämde sig för att sätta några Jimi Hendrixlåtar för repertoaren med coverbandet Crossroads som något gammalt sparkades igång inom honom.

– Jag satt och spelade tills det började komma musik som jag inte kände igen. Det började växa fram låtar och jag fick möjlighet att spela in en skiva som vi släppte på eget bolag. Jag trodde aldrig att någon skulle bry sig om en gammal blues-snubbe på 50 bast.

Men på olika vägar sipprade The best of Slowman ut till både svenska och europeiska bluesfantaster, och snart satt Svante Törngren med ett knippe goda recensioner och fler låtar på lager.

– Plötsligt tänkte jag "Okej då, jag kanske gör en skiva till".

"Svårt att sluta"

Vid sidan av den egna reklamfirman blev Slowman ett alterego att kliva i på helgerna när det var dags att gå på scenen.

– Folk brukar fråga om vi gör det här professionellt. Jag brukar svara att vi försöker vara professionella när vi spelar. När man packar chevan en fredag och drar iväg blir det mycket jobbsnack första timman, men sedan är man inne i det. Musiken är ju som en drog – det finns en kick i det som gör att det är svårt att sluta.

ANNONS

Hur skulle du beskriva din musik?

– Jag är ingen puritan och kommer ofta i diskussion med bluesföreningar och arrangörer när jag spelar för att det jag gör inte är "ren blues". Hendrix är en förebild – han hade blues i botten men gick vidare till saker som Dylan och The Beatles. Americana är en genre som jag känner att jag kan identifiera mig med.

Hur tänkte du kring att spela in en platta med Hendrix-låtar?

– Det är ju farligt, men jag har blivit så gammal så jag skiter i det. Jag tycker att det är roligt för det är några som gillar det. Vi brukar köra några Hendrixlåtar när vi är ute och spelar?

Och Slowman – var kommer namnet ifrån?

– Inte från Claptons album Slowhand, som många verkar tro, även om jag inspireras av honom. Jag har en förstärkare som är en klon av den han spelade på i början av 60-talet. Slowman är väl en liten blinkning till att det tog 24 år innan jag fick loss min första platta.

Vad: Slowman Band

Var: Kulturhuset Bastionen, Uddevalla

När: 16/10

ANNONS