Han är sex, sju år när den första incidenten inträffar. Tillsammans med sina bröder leker Alex Schulman kurragömma i lägenheten och han gömmer sig i sin mammas garderob. Plötsligt snavar han på något; det klirrande ljudet får bröderna att rycka upp dörren i triumf. De hittar Alex mitt i ett hav av tomma vinflaskor.
Redan innan barnen upptäckte mamma Lisettes gömma av tomflaskor har något börjat skava i familjerelationerna. Mamma, som alltid varit förknippad med kärlek och varm humor har blivit lynnig och snarstucken. När hon är arg på Alex straffar hon honom genom att osynliggöra honom. Det är långt värre än vredesutbrotten, konstaterar han så här många år efteråt.
- Jag ser det som att jag hade fem år i barndomen som var härliga, av vilka jag tyvärr bara minns två. Och sedan en period med en diffus känsla av att något håller på att förändras, jag förstår inte vad tecknen betyder, men jag lär mig att jag har en ny mamma på något sätt. Det tar ett par år – resten är mörker, säger Alex Schulman.
Skrev om pappan
Det har gått sju år sedan han debuterade med boken "Skynda att älska", en ömsint skildring av relationen till pappa Allan Schulman. Boken kom som en positiv överraskning för dem som avfärdat honom som en elak och narcissistisk bloggare och han fick också ett fint bemötande för nästa självbiografiska bok "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" (som handlar om hans fru). Att skriva om mamma Lisette tog längre tid, trots att han har burit tanken på berättelsen inom sig under många år.
- Jag har alltid tänkt att jag vill skriva om det här ämnet, men det har inte gått för att jag inte har velat såra mamma och sarga relationen ytterligare. Det har alltid funnits ett hopp om att vi ska kunna hitta tillbaka till varandra igen och då tror jag inte att en bok skulle hjälpa. Den blev en realitet först när mamma dog, säger han.
Hans mamma klarade att hålla fasaden uppe under lång tid. Hon var Sven Stolpes dotter, tv-programledaren som gick över till näringslivet och drog in pengar till familjen, den intelligenta och roliga kvinnan med snärt i repliken. Att hon söp var inte allmänt känt.
'Var medberoende
I många år var Alex Schulman medberoende – och är det på sätt och vis fortfarande. Han var känslig för hennes signaler, hjälpte till att parera smällarna när hon druckit för mycket, till och med underlättade hennes alkoholintag.
- Jag är fortfarande medberoende, tyvärr. Det är det som är så sjukt att fastän mamma är död så är jag en medberoende liten pojke. Min första reflex i alla möjliga sammanhang är att det är hemligt och att ingen ska få veta det. Därför blir det här samtalet omedelbart obekvämt för mig eftersom jag uppfattar det som att nu riskerar vi att hemligheten ska läcka ut.
Först när mamman skulle sitta barnvakt och berusad somnade ifrån sitt barnbarn nådde han vägs ände och ställde henne mot väggen. Konfrontationen blev obehaglig – bokens titel är hämtad från de många giftiga sms som mamman skickade till honom om nätterna. "Glöm mig", underförstått "glöm att jag någonsin har varit din mamma". Men de sista åren av sitt liv var Lisette Schulman helt nykter och relationen mellan mor och son äntligen hoplappad.
Tvekade du över att lämna ut din mamma på det här sättet?
- Det här är min barndom, min historia. Jag känner starkt att jag får berätta den utan att fråga någon om lov. Hade det varit en uppgörelse hade det kanske varit en annan smak i munnen, men jag känner att den här boken visserligen är mörk, men att den också är kärleksfull och bär på en längtan efter den mamma som också fanns där, en mamma som är ren från alkoholen.
... vad han svarar när folk undrar vad han ska skriva om efter böckerna om pappan, hustrun och mamman:
- Det finns en lite hånfull ton i frågan som jag blir alltmer förvånad över. Jag vet inte vad det är som gör att folk tycker att det är töntigt, fel eller fult, men det är fortfarande så att jag tycker att den riktiga konsten är att kunna berätta om sitt liv så att det handlar om andras liv. Det hoppas jag att jag kan fortsätta att utforska.
... om rädslan för att föra arvet vidare:
- Jag tänker på det varje dag. Jag kan vara lättirriterad på något sätt och i de dragen påminner jag om min mamma och min pappa. Jag kan vara lättirriterad på barnen på ett sätt som jag avskyr. Men jag är väldigt vaksam på det och försöker utrota det beteendet så fort det uppstår.
... det omskrivna mötet mellan honom, hustrun Amanda Schulman och "Game of thrones"-skådespelaren Nikolaj Coster-Waldau i "Skavlan":
- Det jag minns av det var att jag inte hörde vad han sade. Det låter kanske som en efterhandskonstruktion, men jag fattade alltså ingenting. Om jag bara hade förstått honom hade jag kunnat svara på hans fråga ganska enkelt. Det var ju en fråga som det hade varit väldigt intressant att svara på "vad är det som gör att ni tror att ni är intressanta?". Svaret är helt enkelt, det är inget som vi tror, vi vet ju för att folk följer oss, köper böckerna och lyssnar på oss i poddarna.