Charmigt nästan ända in i kaklet

Kärleken ömsesidig när One Direction möter Ullevi-publiken

ANNONS
|

En långt ifrån fullsatt arena och det faktum att näthandlare slumpat bort en del av biljetterna för under hundralappen (sittplatser med hopplös sikt, men ändå) tyder väl på att världens största pojkband tappat lite av sin forna dragningskraft. Men om One Direction drabbats av pyspunka är det inget som märks när Liam Payne, Niall Horan, Harry Styles och bandets 23-årige ålderman Louis Tomlinson till slut gör entré på Ullevi. Inte alls, bör vi kanske tillägga.

"Göteborg make some noice" skriker Harry Styles och, well, det gör Göteborg. Makes rejält med noice. För två veckor sedan lyckades Dave Grohl ramla av scenen, bryta benet och överraskande återuppstå utan att komma ens i närheten av den galet högljudda kärleksförklaring som möter One Direction när de inleder med Clouds. Det är bara att luta sig tillbaks däruppe på läktaren, spana ut över ett lyckligt vajande publikhav och simma med.

ANNONS

För det finns blott ett sätt att närma sig en arenakonsert med One Direction för oss som har fyllt 45 år. Eller 25. Med glatt sinne, vidöppna armar och en dos förväntan i hjärtat. Allt annat vore fel och oproffsigt, allt annat skulle säkerligen landa i känslan av ett par bortkastade timmar. Vem vill ha det så?

Redan i andra låten Steal my girl vandrar de ut på den lilla höj- och sänkbara scenen ett 40-tal meter ut i publikhavet och kör Little black dress, en svängig Where do broken hearts go och den hopplösa rockpastischen Midnight memories, med Niall Horan på gitarr och arenan för en stund badande i rök.

Och de stannar kvar därute på ön, småtjattrar lite förvirrat, öser kärlek över sin svenska publik och utlovar den bästa konserten på hela turnén. Underbart för 1D-fansen där bak, såklart, men lite snopet för dem längst fram.

Lagom till sköna Stockholm syndrome börjar de i alla fall att lufsa tillbaks, blir stående halvvägs ett tag, och återvänder därefter till den stora scenen. Sedan börjar allt om igen.

Jag kan inte riktigt avgöra i vilken utsträckning Zayn Maliks avhopp påverkat bandets dynamik, det som blir tydligt är i alla fall att de fyra återstående medlemmarna drar åt lite olika håll. Det blonda hårsvallet Niall Horan känns rätt anonym, Liam Payne är något slags lagkapten, fansens favorit Harry Styles tumlar runt med gott humör och Louis Tomlinson … tja, han är nog den som får svårast att ro i land en solokarriär den dag bandet spricker.

ANNONS

One Direction håller kanske inte konserten igenom, till det är både fokus och låtmaterial alltför klent, men charmigt är det. Nästan hela vägen in i kaklet.

ANNONS