De bullar upp för revypremiär

I mörkret klättrar Lennart Larson omkring och fäster kulörta ljusslingor längs hela taket på Bullaregården. Stundar en av årets största händelser så ska det vara fint.

ANNONS
|

Ingen svävar väl i okunnighet om vad som föranleder Larsons pyntande? Det är ju snart premiärdags. Bullingen järe´t igen, och firar 30-årsjubileum.

Helg efter helg har revygänget samlats för att skriva texter, sätta ihop musik och öva, öva, öva. Nu stryker alla vardagskvällar med också.

– Vi är nog litet slitna, säger Rita G Johansson.

Men vad betyder det när det handlar om revy?

– Det är svårt att sluta. Ett år hoppade jag över. Det var hemskt. Det här är en livsstil, förklarar hon.

Michael Halvarsson regisserade i 10 år innan han lämnade över till Birgitta Bergström. När hon gick bort efter en tids sjukdom, kom Michael tillbaka igen 2015. Den här kvällen sammanfattar han helt enkelt läget med att det är "som vanligt".

ANNONS

"Som vanligt" betyder bland annat att han berömmer alla ihärdiga insatser; den stora gemenskapen – från scenarbetare till händer som får det att det dofta lasagne och korv från köket och förråden att fyllas med kakor för revybesökarnas efterlängtade pausfika.

– Det är helheten, ger artistveteranen Annika Kjellqvist, som varit med sedan start, som förklaring till att Bullingen orkar järe´t år efter år.

– Bullingar håller ihop. Vi vet att vill vi ha något gjort får vi göra det själva, säger Marita Larsson, som under alla åren sytt massor av kostymer och dessutom är påkläderska.

Olle Holmström bläddrar i programmet. Han är på väg hem till Loviseholm men dröjer sig kvar. Det mesta av hans ansvarsområde är under kontroll vid det här laget. Han har nämligen flyttat insatserna från orkestern till rekvisitan.

– Det är en litet overklig värld i vardagen, där man förväntas ha uppfinningsrikedom och fantasi, säger han.

– Jag får kluriga uppgifter, från gökur till runstenar och spegelramar som ska hänga i luften.

Garaget hemma, granne med mångårige kapellmästaren Ingemar Emanuelsson, förvandlas till verkstad

Robert Mattsson är ny för året i orkestern, som därmed begåvats med en trummis.

– Go´hjälp, säger gitarristen Gert Rognedahl.

Men ny i orkestern betyder inte obekant med revyn. Robert har sett den sedan han var liten.

ANNONS

Nu finslipas tajmning och textplugg. Som vanligt, det också: En del texter har gruppen skrivit, en del är inköpta.

– Men vi läser alla texter och gör dem till våra, säger Rita Johansson.

– De måste ju passa in i dialekten.

ANNONS