De dansar sig igenom bruset

ANNONS
|

Så var premiärdagen äntligen här för danstreorna. Efter mycket hårt slit visar de den här veckan upp sin slutproduktion Brus. Med föreställningen vill de unga dansarna fånga in tankar kring hur vi påverkas av det ständiga mediebruset. På bänken utanför väntar publiken, högstadieelever, alla med mobilen i handen. Min fotograf kommenterar "pratar ni med varandra?". Frågan blir inte besvarad, jag tar med mig den in.

Jag möts av tjugo svartklädda dansare. Deras ögon är slutna. Bakom dem i fonden en stor skärm. Snart får vi en inblick i deras liv på sociala medier. Bilder i mängder, från alla dessa vardagar i alla dessa människors liv. Måltider, frisyrer, semesterstränder och perfekta pussmunnar. Ångesten laddas upp på scen. Dansarna sätter händerna för öronen, ögonen och munnen. Hur mycket ska de orka? Kommunikationssamhället verkar tära på de unga dansarna. En dansare stannar upp i en selfie-pose. Hur många likes ska hon få? Blir hon lyckligare?

ANNONS

Visst är det svårt att förställa sig ett liv innan mobilen, för de barfota dansarna säkert ännu svårare då de är så unga att de inte upplevt en icke uppkopplad verklighet. Deras värld har alltid varit full av information. Det enda de kan göra är att försöka dansa sig bort från bruset.

Likt olycksaliga svarta skuggor av sig själva kastar de sig ut över golvet. Effektfull blir budskapet när de alla tjugo synkroniserat rör sig mot oss. Men lika starkt blir uttrycket när de i mindre grupper, eller en och en, får lov att bryta ut. De dansar till moderna poplåtar, men även till ljudet av ilsket knappande på ett tangentbord eller till bruset av röster från nyhetsprogram och andra program. Dansarna lyckas hålla fokus på rörelserna. Jag tänker att det är så här vi lever -ständigt på jakt efter koncentrationen i bruset.

Som tur är bryter de av den mörka stämningen och jazzar så in på scen i svarta höga klackar. Har de hittat balansen, kan de hantera bruset nu? Vi skrattar till när några av dansarna fått på sig maskerna vi känner igen från sociala mediers kamerafilter; Kaninöronen, regnbågstungan, blomsterkransen, rostbrödskivan och solglasögonen. Tänk att vi inte visste att vi hade behov av dessa!

ANNONS

Föreställningen väcker viktiga tankar om vår samtid. Brus handlar om behov, kontroll, utsatthet men också om mod, gemenskap och möjligheter. Att leva i den här tidsåldern kräver mycket av oss men hittar vi bara en sund balans är det trots allt en underbar tid att leva i.

ANNONS