Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den stingslige detektiven Sherlock Gnomes och hans hårt prövade partner Doktor Watson letar efter kidnappade trädgårdstomtar i ”Mästerdetektiven Sherlock Gnomes” - uppföljaren till ”Gnomeo och Julia”.

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    Filmrecension: Mästerdetektiven Sherlock Gnomes

    Trädgårdstomtarna får liv igen i uppföljaren till ”Gnomeo och Julia”. Den här gången får kärleksparet sällskap av en välkänt detektiv – men ”Sherlock Gnomes” är lika irriterande som föregångaren.

    Hur får man en flicka och en pojke att sluta leka med varandra? Fråga om de är kära i varandra, om de ska gifta sig och få barn tillsammans när de blir stora. Ingenting är så suspekt för barn som vuxenkärleken, särskilt när den kletas ovanpå barnvänskapen. Leklusten bara tvärdör.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    Det förvuxna kärlekstramset var ett av problemen med ”Gnomeo och Julia” från 2011, en 3D-animerad tolkning av Shakespeares kärlekstragedi med trädgårdstomtar i alla bärande roller. Ett annat problem var det irriterande klirrade ljud som uppstod när keramiktomtarna flängde runt i trädgårds-England med livet som insats. ”Gnomeo och Julia” var på alla sätt ett riktigt klipulver till film.

    Men av någon märklig anledning drog den in en hel del pengar (här skyller jag på er, omdömeslösa föräldrar) och nu kommer uppföljaren. Vid första anblicken verkar filmskaparna ha tänkt till, eftersom film nummer två bygger på ett litterärt verk som borde gå hem hos spänningssugna barn: Sir Arthur Conan Doyles berättelser om mästerdetektiven Sherlock Holmes.

    När filmen börjar har Gnomeo och Julia och deras vänner flyttat till London, till en liten sjavig innerstadsträdgård. Men innan de hinner börja renovera utbryter panik – staden hemsöks av en mystisk skurk som kidnappar trädgårdstomtar. Den arrogante detektiven Sherlock Gnomes och hans mobbade sidekick Doktor Watson tar sig genast an fallet, med Gnomeo och Julia tätt i hasorna.

    Men även om ”Mästerdetektiven Sherlock Gnomes” innehåller alla ingredienser för att bli ett rafflande äventyr så har det samma tillkortakommande som ”Gnomeo och Julia”: komplicerade kärleksrelationer (Julia är för bossig och märker inte att Gnomeo känner sig osedd och oälskad), massvis med taffliga vuxenskämt – och så detta eviga klirrande. Filmmusiken – som nästan enbart består av Elton Johns rockiga låtskatt – utgör enda lindringen mot en ny dos klipulver.