Det är eftermiddag i ett varmt och soligt Ljungskile och Jonas Wettre sitter vid sin laptop i den ljusa gallerilokalen. Hans bilder hänger längs väggen i varierande storlekar. Vernissagen var i lördags under Ljungskiledagen med mycket folk, men i dag är vi ensamma, utom någon enstaka besökare som kikar in. Han visar runt och berättar lite om bilderna. Idén till utställningen började genom resa han gjorde med en fotogrupp som åkte till Istanbul 2014.
– Det var en resa tillsammans med en tysk fotoprofessor. De brukar åka till olika städer varje år med olika projekt. När jag åkte med blev det en bok.
Efter boken som innehöll bilder från alla fotografer, så blommade idén upp på hemmaplan om att sammankoppla Istanbulbilderna med vyer från Ljungskile i en utställning, trots att de kanske inte har så mycket gemensamt.
– Båda två är kuststäder. Istanbul har 14 miljoner invånare och Ljungskile några tusen. Det är en stor konstrast mellan dem.
Kontrasten är inte bara demografisk. Han berättar om helt annan fotokultur i Istanbul och människor som gärna är med på bild.
– Det är väldigt kul att fota i Istanbul, personer och föremål. Man kan gå in i områden och fota nästan hursomhelst. Jag gick in en verkstad där de höll på och gjuta stora ankare. Det hade inte var lika enkelt i Sverige.
Flera av platserna och områdena han fotograferat i Ljungskile är framför allt havet och bryggor och i Istanbul moskéer, hamnar och slumområden. Han visar flera av bilderna inne i det gamla bankvalvet, som är del av lokalen. Melankoli och lugn är ord han använder för att beskriva vad han vill förmedla, framför allt när han porträtterar havet. Efter en stund går vi ut från valvet och han visar upp sin bok Once There Were Polaroids som han också är aktuell med. Boken är utgiven av det tyska fotoboksförlaget Steidl, där han själv arbetade som fotograf och designer i tio år. Boken är fylld av polaroidbilder på kändisar bland annat Günter Grass och Lou Reed.
– Några av bilderna kommer ställas ut på Fotografiska museet i Stockholm den 30 september.
Det märks att han är stolt över boken som tagit tio år att göra. Det är det analoga i polaroid han tycker om.
– Man får originalet direkt i handen och man tänker till eftersom det bara är tio bilder. Sen så delar man bilderna med varandra.
