– Vi har fått dras med titeln proggband, men vi är i grunden ett ganska tungt rockband med folkmusikinfluenser, säger Mats Glenngård, medlem i bandet sedan 1972.
Tidigare i år nominerades Kebnekajse till en Grammis för deras senaste skiva Aventure. Till Mats Glenngårds glädje i kategorin Årets rock.
– Det känns bra. Vi hade nog trott att om det blev en Grammisnominering skulle det bli i folkmusikkategorin, säger Mats Glenngård.
"Växte ihop"
Kebnekajse, som under 70-talet gjorde sig kända som "Sveriges högsta band" debuterade i skivbackarna 1971 med LP:n Resa mot okänt mål. Inspelningen började som ett soloprojekt för gitarristen Kenny Håkansson, men under inspelningarnas gång inleddes ett samarbete med Mats Glenngårds band Homo Sapiens. Ur den gemensamma vurmen för folkmusikens melodier formades den ljudbild som kännetecknat bandet sedan andra LP:n, Kebnekajse II.
– Vi började tidigt prata om folkmusikinfluenserna, men Kenny hade redan skrivit materialet till första skivan, som var mer psykedelisk rock. Vi var med och körade. Sedan fortsatte vi att spela och växte ihop. Det blev en jättehappening när vi började spela med stort band och folkmusikgreppet, säger Mats Glenngård.
"Ingen gammeldans"
Mats Glenngård hade folkmusiken med sig från skolgångens fiollektioner. Kenny Håkansson hade samarbetat med Cornelis Vreeswijk och genom honom träffat spelmännen Björn Ståbi och Pers-Hans Olsson, som visade sidor av folkvisetraditionen som han inte sett förut. Mats Glenngård poängterar att all folkmusik inte platsar som inspiration för Kebnekajse.
– Det är ett stort arbete att hitta bra melodier. Det får inte bli för mycket knätofs och gammeldans. Mycket av folkmusiken är ju dansmusik, vi söker efter melodier som sticker ut.
Jakten på melodier
Genom åren har bandet letat i bland annat Statens visarkiv efter starka melodier. Ofta är fynden fragment av nedtecknade stycken som pusslas ihop till en helhet. Mats Glenngård nämner Svartbergstrollen, ett av hans egna tillskott till senaste skivan, som ett exempel.
– Den är baserad på ett epos på flera polskor som skrevs i början av 1900-talet av Jon-Erik Hall. Jag satte ihop dem med konstnärens frihet och fick till en ganska kitschig tonartshöjning. I låten spelar jag mandolin och den har ett ganska krispigt Shadows-sound.
Det hände ju väldigt mycket med rockmusiken under 70-talet. Var ni aldrig på väg att gå i spåren av Black Sabbath den nya hårdrocksvågen?
– Det hade nog blivit så om vi hade fortsatt. 1978 hade vi avverkat tre stora turnébussar och spelat hela tiden. Vi var ganska trötta på det, och det var väl därför vi slutade spela.
Åter på banan
Efter separata karriärer i över 20 år fick så bandet en förfrågan om att återförenas 2001. En festivalspelning genomfördes och Kebnekajse fick blodat tand. Snart planerades en ny skiva, och flera har följt efter den. Inom ett år kommer ytterligare en skiva, säger Mats Glenngård.
– Vi har en blandad publik idag, gamla och nya lyssnare, och varje konsert är som en högtid.
Det finns många exempel på hur klassisk musik influerat hårdrocken. Vad är det som gör att folkmusiken gifter sig så bra med rockmusiken?
– Viss spelmansmusik är på gränsen till just klassisk musik. Det är musik för ekvilibrister, som passar bra ihop med rockmusiken.
