Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Starkt ögonblick. Förra sommaren var det tätt mellan spelningarna, men en står ut mer i minnet i efterhand: Linnétältet på Way out west. ”Det var fullt, det var så jävla coolt. Hela spelningen var som en utomkroppslig upplevelse, jag har bara spridda minnen från den. Efteråt försökte jag festa i den tråkiga vip:en, men misslyckades totalt och åkte hem och grinade i stället.” Bild: Anna-Lena Lundqvist

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Känn ingen sorg för Sarah Klang

2018 var året då alla föll för Sarah Klang – melankolins drottning och självutnämnd som ”the saddest girl in Sweden”. Två Dagar har mött en stenhårt arbetande artist som nu följer upp debuten med en skilsmässoplatta.

I början av 2018 gjorde Sarah Klang tv-debut med två låtar i På spåret och ”chockade” Sverige enligt rubrikerna. I december var hon med i programmet igen, men som tiopoängsfråga. Man förväntades veta att hon gick gymnasiet i Uddevalla.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Det tog med andra ord Sarah Klang mind­re än ett år att gå från närmast okänd till nästan folklig. Allt tycks ha hänt henne förra året: Albumdebut med Love in the Milky Way, förstaplats på svenska topp­listan, sommarturné med över 70 gig och en dundrande avslutning på Way out West, Grammisnominering och lysande recensioner. Och mitt under sommarturnén spelades album nummer två in.

– Det var väl inte det bästa för allas mentala hälsa, att spela in skivan samtidigt. Vi trodde att vi skulle spara tid. Men jag vill så gärna inte jobba på dagis igen, och jag vet att jag aldrig kommer att plugga. Så jag måste göra det här nu.

Och nog är det så, att hon gör ”det här” nu. I umgängeskretsen är några topp-akademiker, ”pluggar helt sjuka grejer”, några jobbar kreativt. Och Sarah, henne presenterar kompisarna numera som ”musikern”. Så då får hon väl landa i den rollen.

– När vi var yngre kunde man typ svara att man skulle ut och resa i Australien eller nåt, när någon frågade vad man gjorde. Så är det inte längre. Om mina vänner säger att jag är musiker så kanske jag ska sluta tänka att det är ett hitte-på-jobb, för det är detta jag gör nu.

Sarah Nova Linnéa Klang

Ålder: 26 år.

Bor: Göteborg.

Familj: Ja.

Bakgrund: Född i Göteborg, uppvuxen även i Värmland, Malå, Kungälv och Uddevalla. Första singeln Sleep släpptes 2016, debut­albumet Love in the Milky Way 2018. Musikjournalisten Jan Gradvall kallade skivan ”det bästa svenska debutalbum jag hört”. Nominerades till en Grammis för ”Årets nykomling” samt till P3 Gulds Guldmicken.

Aktuell: Nya singeln Call me släpptes 18 januari, andra albumet kommer senare i år. Åker med First Aid Kit på arena­turné under februari.

Hon är enligt egen utsago ”verkligen inget läshuvud”, älskade visserligen barnen men vill inte jobba mer på dagis och definitivt inte mer restaurang, det är för slitigt (”Jag fick ryggskott första gången när jag var typ tjugo”). Det går bra på jobbet. För oss som följt henne på avstånd har det verkat ganska intensivt.

– Jag skulle ljuga om jag sa att allt varit bra, för det har varit intensivt. Men det var ingen som tvingade mig att göra det, jag är glad att jag tog spelningarna och alla chanser jag blev erbjuden.

Andra albumet i princip klart

Veckan efter att vi ses släpps hennes nya singel, och det där andra albumet är i princip klart. Ganska snabbt marscherat ändå, för någon som just haft sitt stora genombrottsår.

– Ja, kanske. Men också inte? Det finns ju de som släpper singlar hela tiden. Men vad andra glömmer är att när första skivan släpptes hade den varit klar ett tag. Nu är jag typ på skiva nummer fem i huvudet.

Har livet förändrats mycket?

– Det finns ju ett tydligt då och nu i mitt liv. Det vill säga att mitt liv innan var tråkigt och utan framtidsutsikt. Nu finns det en gnutta ljus… Eller den största skillnaden på nu och då är väl att jag har saker att göra. Då hade jag inget jag ville göra.

Vad var planen då?

– Jag kände alltid att jag hade potential, men det var svårt att veta hur jag skulle gå till väga. Jag hade väl tvingat någon att skaffa barn med mig, någon kille jag inte känner, haha! Det är lätt att säga att jag hade varit olycklig om jag inte hade gjort det jag gör i dag, det kanske jag inte alls hade varit. Men jag vet att jag var väldigt olycklig innan.

Tydliga före och efter i karriären

Det finns tydliga före och efter även i karriären. Före och efter att hon var med i På spåret, som förutom att vara kanske den mest brett älskade fredagsunderhållningen Sverige har att bjuda på, även uppvisat något av en finger­toppskänsla för vilka de ställer på sin scen. Eller före och efter Stay out West 2017 där hon bokades efter att ha släppt två låtar. Men just där kan det vara värt att pausa, för dessa mer eller mindre avgörande ögonblick är inget som bara har trillat ner i famnen på Sarah Klang.

– Jag har inte glidit in i detta på något bananskal. Jag har valt vilka jag jobbar med, vilka jag skriver med, och jag har jobbat väldigt intensivt. Till exempel sagt upp mig från mitt jobb och inte haft några pengar. Vissa verkar tro att det bara hände med min musik, att jag råkade vara med i På spåret till exempel. Men det är inte som att det var en slump, jag hade släppt musik innan dess, och jag hade gjort spelningar och drivit på det här projektet. För det är ingen annan som driver på.

”Det finns en kultur av att tycka att det är en sådan hemsk bransch, men jag tycker det är ganska trevligt.”

Det har inte heller saknats Krösa-Major som sagt åt henne att det inte kommer att gå, det är omöjligt att jobba som musiker. ”Random vuxna” som kanske själva inte lyckats bli lika framgångsrika som de hoppats, eller som tror att det är 1983 och att man måste, en magisk kväll, träffa en manager som får allt att hända.

– Vissa är bittra på branschen, man tycker att det är så mycket shady business, det är svårt, folk vill lura dig, du får inte betalt, bla bla bla. Men, det är du som är din egen chef, ingen har satt en pistol mot ditt huvud och sagt att du måste jobba på ett visst sätt. Du behöver inte ens ett skivbolag i dag, det finns internet. Det finns en kultur av att tycka att det är en sådan hemsk bransch, men jag tycker det är ganska trevligt.

Om det inte blev som man tänkt sig så kanske man vill skylla på något?

– Jo, så är det ju. Men vad innebär det att det går bra då? Vad anser du det är att vara musiker? Är det en utsåld konsert, eller räcker det att få en konsert? Du får på något vis anpassa dig efter var du är. Sedan kan man drömma och ha mål, men det är inte alla andras fel om det inte funkar.

Släppt sin musik på egna bolaget

Så Sarah Klang har gjort det själv och släppt sin musik på egna bolaget Pangur Records. Hon känner ingen press att flytta på sig, de hon skapar med finns här i Göteborg. Både första och andra skivan har skrivits tillsammans med Kevin Andersson som, precis som de flesta andra omkring henne, både är kollega och nära vän. Pressen skulle möjligtvis ligga i kravet att leverera kvalitet. Alla de där bra sakerna som folk sa om den första skivan …

– Jag känner lite att det är deras fel, haha! När det pratas om ”Sveriges nya” någonting, eller det nya amerikanska hoppet … Jag kan alltså inte lova någonting, jag sa inte det där! Det är som att bli nominerad till en Grammis, jag anmälde mig inte till den här tävlingen, men nu måste jag vara nervös för den.

Utvecklas. Visst låter det ofta melankoliskt när Sarah Klang gör musik. Men det är inte hugget i sten vad vi kommer att höra i framtiden. ”Melankoli är inte genrebestämt, och jag vet inte vad jag vill skriva för musik om fem år.”. Bild: Anna-Lena Lundqvist

Sarah Klang vill inte ses hemma hos sig själv. Där har hon tagit emot flera journalister tidigare, förra året. Kombinationen av nya frågor i en privat miljö gjorde att hon kanske gav bort lite för mycket av sig själv, upplevde det lite som ett intrång efteråt. Hon vill helst inte träffas ute bland folk heller. Inte för att folk brukar stanna henne, annat än när de vill ta selfies ”för att skicka till sin tjej” på fyllan, men ändå – lite uppmärksamhet röner onekligen en fotografering.

Kanske på ett kontor? Nej, då får det bli hemma hos mig i stället. Ett pratsamt och avslappnat besök i ett måndagsstökigt hem.

Hur handskas man med att fler och fler vet vem man är, att många ser en och har åsikter om vad man säger, hur man låter och ser ut?

– Jag har ju nästan bara fått positiva reaktioner, folk är gulliga och säger att de gillar det jag gör. Men om jag kände mig ful innan detta började så känner jag mig ­fulare nu. Det är inget som har hänt med mig som person som gör att jag plötsligt tror att jag är störst, bäst och vackrast. Jag tror att man bara får acceptera att folk tar kort på en när man spelar, att det fastnar och att det inte gör någonting egentligen. När jag ser bilder på andra så känner jag ingenting. Det är antagligen så folk tänker om mig också. Ingen bryr sig, och om någon gör det så har den problem.

Men det finns i dag inte en kvinna i rampljuset som inte måste redovisa sitt sätt att förhålla sig till feminism. Inte heller Sarah Klang kommer undan.

– Som tjej eller kvinna kan man aldrig vinna, vad du än gör så kan någon alltid sätta dit dig. Jag får kritik för att jag har manliga musiker, så tråkigt att jag blivit tilldelad dem, typ. Det är så mycket i den meningen som är intressant. För det första: jag valde dem själv. För det andra: vad spelar det för roll? Det är min musik, jag står längst fram så skit i dem.

Blir stressad av att prata politik offentligt

Det skiljer sju år mellan mig och Sarah Klang, men det skiljer även en feministisk våg mellan våra generationer. När undertecknad upptäckte att det fanns en rörelse att utforska som kallades feminism, var det väl rätt oproblematiskt att bära ”Barbie is a slut”-tröjan, inga shaming-debatter fördes på bred front och i alla fall i Partille var det fortfarande coolt att ”mest ha killkompisar”. Sarah Klang har en delvis annan upplevelse.

– Jag var med om en ny våg. Tjejer som är yngre än mig växte upp i det, för dem är ordet feminism en självklarhet. Det som är obehagligt är att det som får ett uppsving alltid får ett bakslag. 2019 kanske det nya är killgäng igen, och att vara one of the boys.

Att börja prata politik offentligt gör dock Sarah Klang ”otroligt stressad”.

– Det kan ha att göra med att man känner sig outbildad och dum. Andra som är pålästa får ta den platsen. Det enda stället jag är aktiv på är Instagram, där får jag nästan aldrig kritik. Jag har hamnat i något slags läge där det typ är coola tjejer som följer mig, plus de coola vuxna som försöker hänga på. Det känns som att det finns några konton som vissa går in på att få koll på vad som är inne, scrolla lite där så är man med sedan. Inte mitt alltså, men kanske andra jag hänger med.

”Jag kom aldrig in någonstans innan, alltså jag kom knappt in på Yaki! Det är sant, jag var inte cool inte. Jag var inte ansedd som någon att hänga med eller så.”

Många skulle säga att Sarah Klangs konto är just ett sådant. Och hon är inte omedveten om vad det för med sig, att folk vet vem hon är.

– Om det börjar gå bra för dig så tycker folk att det är kul att ta in dig i rum. Jag kom aldrig in någonstans innan, alltså jag kom knappt in på Yaki! Det är sant, jag var inte cool inte. Jag var inte ansedd som någon att hänga med eller så. Det är klart att det är svårt att sitta ner i båten, när folk bara ”kom på den här festen!” Det är nog jättelätt att hamna i en festspiral. Men jag kan inte göra det, jag är för mycket känslomänniska.

Det har hänt mycket det senaste året, har det gjort att andra skivan låter väldigt annorlunda?

– Allt låter väl annorlunda beroende på hur gammal du är, och vad du lyssnat på just då. Men den är en skilsmässoskiva, en uppbrottsskiva. För jag visste då att jag inte skulle vara tillsammans med den personen jag då var tillsammans med. Så den handlar mycket om det, men det är inte som att det måste vara shite bara för att jag ska kunna skriva låtar.

Hämtar du allt från ditt eget liv?

– Oftast, för att det är enklast så. Jag kanske bara har dålig fantasi? Jag hade kunnat skriva om vad som helst, men jag skrev om detta, det var detta som hände.

Det är inte heller som att Sarah Klang bär på ett så ofantligt mycket större mörker än oss andra. Hon har jättekul genom livet, enligt egen utsago. Men det är genom musiken som de större känslorna kanaliseras, det betyder inte att hon är ”gravt deprimerad” eller gråter sig igenom dagarna. Tvärtom har den senare delen av 2018 varit rätt vanlig – till exempel har hon skaffat hund. Ägnat sig åt hundpromenader i Slottsskogen som kontrast till att spela där. Efter att ha varit hemma i sex månader kunde hon konstatera dels att det ”inte var jättekul”, och dels att det kan vara hemskt praktiskt, och skönt, med täckbyxor.

Åker på arenaturné med First Aid Kit

Några dagar efter att vi ses ska Sarah till Holland för att spela, sedan är det dags för First Aid Kits arenaturné, som hon ska med på. Hon är osäker på vad som väntar, eller förväntas. Kanske kommer hon och bandet att stå som ett ”bingoband” i full belysning och underhålla medan folk letar efter sina platser. Kanske blir det hur mäktigt som helst. Lagom till att album nummer två når oss senare i år sitter hon nog hur som helst och filar på trean.

– Det är konstigt hur ens drömmar och mål aldrig stannar när du uppnått dem. För några år sedan skulle ett band och en liten turné räckt, om jag bara får göra det så är det fine sedan. Men när man fått göra det så har man en ny grej, och det är väl visserligen det som driver på. Men det är också obehagligt, för när är det nog? När är jag klar?

Vi behöver nog inte vara så oroliga för att inte få höra mer av Sarah Klangs melankoli. När jag lyssnar igenom vårt samtal i efterhand, säger hon i en bisats något som nog kan tas som en absolut sanning:

– Jag kommer nog inte behöva jobba på dagis på ett tag.

Tre Göteborgsband/musiker Sarah Klang älskar just nu:

Terra: Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag älskar ett killband igen. Kär i alla. Världens bästa låtar att lyssna på när du går på stan och vill känna dig cool.

Jung: Gör typ häxelectronica, jätteläskig men sexig musik som är härlig att utföra olika ockulta ritualer till.

Skin Care: Ett riktigt gott band som man vill lyssna på när man festar eller åker bil. Tror de har väldigt många groupies också vilket jag tycker är rätt härligt.