Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Berlinmuren firande

Förändringens stad

– Berlin förblir aldrig Berlin – står det på reklamaffischer i den tyska huvudstaden denna höst när minnet av murens fall 1989 uppmärksammas. Det är ju inte bara Berlinmurens försvinnande som firar 20-årsjubileum utan hela den östeuropeiska revolutionen, men Muren mitt i Berlin är en ovanligt stark sinnebild för hur ideologier, maktkamp och krig skapar absurda situationer inte bara politiskt utan på mycket personlig individnivå.

Reklamslogan är välfunnen. Är det något som kännetecknar just Berlin så är det ständig förändring. Hjärtat av staden, där vanligt folk bokstavligen hackade fram historisk förändring är givetvis inte detsamma 2009 som för 20 år sedan. Vid Potsdamer Platz reser sig sedan åratal höga, glassiga, glasiga företagshus med en ny elegant stadsdel för handel och näringsliv, men också med ett sjudande folkliv kring sig.

Nu i skiftet oktober-november öppnar här Berlin sitt traditionella vinterland. Infraktad snö gör det möjligt att testa rodelbanan och på Marlene Dietrich Platz kan man åka skridskor. När jag sommaren 1990 för första gången stod ungefär här var det på en öde grusslätt, fortfarande övervakad av östtyska vakttorn, dock tomma och utmärkta utsiktspunkter för den som ville få en överblick över mursträckningen och en känsla av hur övervakningen lade sig tung över människors liv.

 

Berlin bär på att alldeles särskilt sätt hela Europas historia i sina gator, sina hus och sitt vardagliga liv. Nya minnesmonument dyker ständigt upp, efter det omdiskuerade Förintelseminnet ett stenkast från Brandenburger Tor har nu ett över nazisternas massmord på homosexuella funnit sin plats på andra sidan gatan.

Att Berlin aldrig förblir Berlin har inte bara med murfall, krig och delning att göra. Staden har ett långt förflutet också av kreativa miljöer. Även i dag är det många unga konstnärer och studenter från Sverige som söker sig till Berlin.

Samtidigt som den historiska återföreningen ställer krav på arkitektur som säger något och vill något, som märks – det går inte riktigt att bara pliktskyldigast uppföra några hus på den gamla Todesstreifen i murområdet, det måste vara speciella hus på dessa symboltyngda områden – har Berlin fortfarande äldre, orenoverade hus där det anses gå hyfsat lätt att få tak över huvudet till låg hyra.

 

Men att förena två offentliga system och skapa något så när lika villkor för ”ossis” och ”wessis” har kostat på – utan att ännu ha lyckats; skillnaderna i standard och arbetslöshetstal fortsätter att skapa spänningar. Berlin är egentligen på konkursens brant men sjuder ändå av aktivitet. Kontraster är inte svåra att finna. I de gamla slottsområdena vid paradgatan Unter den Linden förkunnar bland andra Vattenfall stolt att det stöder återuppbyggnaden av 1700-talsslottet (att det svenska bolaget desperat försöker skapa en positiv image som motvikt till alla säkerhetsskandaler kring dess tyska kärnkraftverk gör sig titt som tätt påmint i staden).

Men när jag går en guidad tur i Berlins undre värld – den mellan tunnelbanan och markytan – och besöker skyddsrumsanläggningar som ska ta hand om berlinarna i händelse av krig och katastrofer får jag en inblick i ett genomtänkt skyddssystem, som dock bara kan hjälpa några få procent av invånarna och på grund av penningbrist inte varit testat de senaste fem åren.

 

Men på den gamla mursträckan vid Bernauer Strasse, där östtyska vardagsrumsfönster byggdes för för att förhindra flykt över muren som gick strax utanför, spirar numera rågen. Mitt i sta’n och granne med det nya dokumentationscentret och minnesmärken över den delade tiden.

På fotoutställningen om händelserna 1989, mitt i en annan hjärtpunkt längs murens sträckning och stadens centrum – Brandenburger Tor – får man inte bara återuppleva de omskakande och rörande händelserna för i dag precis 20 år sedan utan ombeds som besökare också att lämna synpunkter: Vilket foto berör dig mest? Varför? Vilket foto skulle du vilja se i en historiebok? Varför?

 

Tyskland brottas mer än de flesta länder med problemet historieskrivning, synvinkel och sanning. Att helt vanliga besökare, berlinare eller inte, dras in i diskussionen är ett hopp för demokratin, för fortsatt öppenhet och rörlighet. Berlin bleibt nie Berlin.

MEST LÄST