Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Gott mottagande för Apflickorna i Berlin

Almanya Willkommen in Deutschland i regi av Zasemin Samdereli är en tysk-turkisk spelfilm i Berlinfilmfestivalens officiella tävlingsprogram och börjar med dokumentär‧filmbilder om hur gästarbetare anländer till Västtyskland, tidigt 1960-tal. Den gästarbetare som blir den 1000:e hyllas av nya tyska staten Hussein, en arbetare från Turkiet. Senare vill han få sinfamilj Turkiet till nya hemlandet.

Om assimilation handlar filmen som vill vara rolig med ett hjärtaför multi-kulti. Bara några få scener i början visar familjefaderns tunga kroppsarbete i Turkiet. Men filmen visar ingenting liknande i nya landet, bara familjeliv där man skojar om det som är viktigt i livet. Glada fester och söta skolbarn som undrar om de är tyska eller turkiska. I slutet är det familjens lillpojke ( sådär 89 år) som håller tal (inför förbundskansler Merkel med flera) som familjemedlem till den 1000:e gästarbetaren/kroppsarbetaren. Gripande och politiskt: att uttrycka solidaritet med det tyska samhället.

I franska Les Dames de 6 emeetage (Damerna pa sjätte vaningen) i regi av Philippe Le Guay berättas om spanska gästarbetare, kvinnor som jobbar som städerskor och hemhjälp. Samma slags komedi om allvarliga saker där man slösar med aktriser som spanska Carmen Maura som en av dessa fattiga (men glada!) städerskor. Die Jungs von Bahnhof Zoo, dokumentär av tysk films enfant terrible, Rosa von Praunheim, handlar också om gästarbetare, här unga sexarbetare vid Bahnhof Zoo i centrala Berlin. Det som i andra filmer här i Berlin är komedier om hemortsrätt och identitet blir här en brutal dokumentär om hur unga utsätts för pedofili och övergrepp. Det är en stark film om hur unga killar från främst Rumänien flyttar till Berlin för att fixa pengar till sig och sina familjer i hemlandet. Men män i det nya landet vill bara deras kroppar.

Den iranska Nader and Simin, A Separation i regi av AnsgharFarhadi handlar bland annat om hur kvinnor som vill jobba blir som gästarbetare i sitt eget land. Filmen är ett mästerverk om relationer, pengar och makt där ordet tar plats på den vita duken.

Enda undantaget vid den 61:a Berlinfilmfestivalen om gästarbete skulle kunna vara Ingmar Bergman, som efter sin landsflykt valde att arbeta med teater i Västtyskland. Man ville ha Bergmans intellektuella arbete, unika kunskap och passion inom film- och teaterkons‧ten. Inget kroppsarbete alltså till skillnad mot andra gästarbetare. Här i Berlin visas världens största Bergmanutställning till och med 29 maj. En retrospektiv på Filmhaus av Bergmans filmer väcker stort intresse här. Utställningen Von Lüge und Wahrhet (Om Sanning och lögn) visar i ett antal kategorier Bergmans arbetsliv. Här finns vackra kostymer, regiböcker och foton. Intressantast är den tyska perioden. Från den finns ett ilsket brev från en tysk teaterchef vars namnteckning är oläslig och i Charlotte Flemmings orginalteckningar av Bergman som ”tysk gästarbetare” kan man skönja en viss stress i regissörens kroppsspråk.

Förra året vann Ruben Östlunds kortfilm Händelse vid bank Guldbjörnen som bästa kortfilm i Berlin. Nu fick Lisa Aschan Apflickorna, en västsvensk film som Berlin tagit väl emot, Special mention av juryn. Roy Andersson,som satt västskustsurrealismen på den internationella filmkartan, berättar för mig att det är här i Berlin han haft lyckade möten om sin nya film.

MEST LÄST