Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Och vad betyder ordet?

Ord är ord. Och våga inte stoppa in något "bara" i den meningen! Till det som skiljer människan från andra djur hör förmågan att formulera sig verbalt, våra komplicerade och uttrycksfulla talade (och skrivna) språk.

Ändå räcker inte orden. Det konstaterar jag ofta, just den här gången inför en nyutkommen bok: Mindfulness. Ögonblickens under (Lind & Co), ursprungligen skriven som ett långt brev från buddhistmunken Thich Nhat Hanh till broder Quay, verksam vid Ungdomsskolan för samhällstjänst i dåvarande Sydvietnam. Året var 1974 och skolan utbildade sina elever för att hjälpa till att bygga upp det krigsskadade landet, som del av en fredsrörelse. Budskapet är att mindfulness, "medveten närvaro", är en nödvändig förmåga för den som arbetar engagerat för exempelvis fred. Men också för var och en annan som vill leva, inte bara existera.

Begreppet kan väl nu 2011 räknas till modeidéerna på hälsoplanet, som stressmotverkare till exempel. Thich Nhat Hanh har ett djupt förhållande till tekniken med medveten närvaro, grundat i filosofi och religion. När han ska ingjuta mod och uthållighet i elever och lärare vid skolan i Vietnam – själv arbetar han i Frankrike – blir det med ord. Men i själva verket är tekniken mycket mera fysisk än verbal. Han berättar om ett förhållningssätt till tillvaron som bottnar i kroppen och växer långt utanför den – till hela universum, eftersom människans kropp och sinne inte bara är en egen odelbar enhet utan också en del av allt annat.

Jag läser och blir alltmer fascinerad av själva svårigheten han som brevskrivare och jag som läsare står inför, när detta ska beskrivas med något som bara omfattar en liten del av helheten – med hjälp av orden och grammatiken. Naturligtvis redogör han för övningar som ska ta lyssnaren från passiv läsning till praktisk erfarenhet, men han ska också förklara nyttan och ge mig ett hum om själva poängen. Det är rätt spännande, för samtidigt som han gång på gång måste betona att detta inte är något konstruerat filosofiskt system utan en sinnlig närvaro är språket i sig just ett abstrakt konstruerat system. Stundtals känns det mycket filosofiskt och abstrakt och mycket långt från min egen ut- och inandning. Ändå är det vad han skriver om. För att sticka hål på känslan av abstraktion får ordbrukaren ta till liknelser och hans brev får samma verkan som poesi: Orden fungerar inte främst som exakta meningsbärare utan som associationsskapare.

Där är poesin granne med musiken eller dansen och ibland med bildkonsten. De har alla en förmåga att ta annan väg in i medvetandet än den logiska verbala konstruktionen. Det gör andning och meditation också och därmed möter försöken att förklara själva metoden som Thich Nhat Hanh vill förklara.

Börjar jag också låta abstrakt filosofisk? Dags att gå ut och koncentrera sinnena och tankarna till glittret på en rimfrostig gren. Men vad den handlingen åstadkommer kan det finnas skäl att försöka förmedla, med ord eller med något annat. Tänk Loris Malaguzzi, på skaparen av Reggio Emiliapedagogiken: "Barnet har 100 språk, men berövas 99."

MEST LÄST