Namnet till trots är detta inget demokratiskt parti. Om man tittar på Sverigedemokraternas valmanifest finner man till exempel förslag för kulturområdet som är rent kuslig läsning. Kanske kan förslagen te sig tämligen harmlösa för den som inte tänker närmare efter. Men gör det, tänk! För mellan trivsamma saker som satsningar på kulturarvsturism hittar man till exempel förslaget att avskaffa offentligt stöd till ”kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera.”
En av kulturens viktigaste uppgifter är att ställa frågor, skaka om i tankebanorna och ge nya perspektiv. När det sker kan man känna sig både chockerad, upprörd och provocerad men inte sällan leder chocken och upprördheten till insikter som faktiskt gör att man blir klokare och får vidgade vyer. Ger inte konsten omtumlande upplevelser förvandlas den däremot till ytlig dekor och underhållning, medan diskussion och utveckling stagnerar.
Och, vad som kanske är ännu värre: ska man strypa den provokativa konsten måste någon sättas att avgöra vad som har som ”primärt syfte att chockera”. Vem ska göra det? Vart tar yttrandefriheten vägen om regering och riksdag kan se till att vissa uttrycksformer och åsikter, eller vissa konstnärer inte syns och hörs? Det luktar censur, det luktar stämpel med ”olämplig konst”. Ge inte beslutsfattarna det verktyget! Det stryper diskussionen. Det blir ett hot mot demokratin.
Också inom skolpolitiken finner man ansatser till förtryck hos SD: svenska ska vara enda tillåtna samtalsspråk inom skolans område, med undantag för språklektioner. Det är långtifrån oskyldigt. Tänk det barn som vill förklara något väsentligt för andra barn eller för de vuxna, berätta om något personligt och komplicerat, men har svårt att finna ord med rätt valör på annat än sitt hemspråk. Det viktiga blir kanske inte sagt och inte förstått.
Boken är gammal, men läs den. Nu. Kerstin Johanssons i Backe Som om jag inte fanns om vilka konsekvenser sådant kan få för ett barns liv! (Den är för övrigt filmatiserad också).
Som om inte detta med samtalsspråket vore nog fullföljer SD linjen genom att också vilja ta bort skattefinansierad modersmålsundervisning. Man kan nog anta att det inte handlar om att ta bort offentliga pengar till svenskämnet för de barn vars modersmål är svenska. Det är snarare de barn som ska tvingas samtala på svenska som dessutom ska få svårare att lära sitt hemspråk bättre, med konsekvenser för deras personliga kommunikationsmöjligheter och för det svenska samhället, som förlorar västenlig språkkompetens bland sina invånare.
Detta är exempel på hur antidemokratiska förändringar ingår i ett partis idégods, trots att det försäkrar sig vara demokratiskt. Nu är Sverigedemokraterna inröstade, men låt dem inte underminera demokratin och idén om alla människors lika värde!
