– Jag har alltid tyckt att Stallet varit perfekt för textil, och blev jätteglad när jag blev tillfrågad om att ställa ut, berättar hon vid det långa tryckbordet i verkstaden hemma på Kolmyrarna utanför Grebbestad.
Det är ett par veckor kvar till vernissage och hon är i full färd med att trycka nytt och inventera hyllorna för att finna äldre verk. De stora ytorna och fönstren i Lokstallet gör det möjligt att visa också utrymmeskrävande textila verk, tryckta på flera tyger som tillsammans lockar fram ett två- eller tredimensionellt intryck.
– De har satt upp vajrar tvärs över Stallet som jag kan använda. Det kommer att bli jätteskojigt att hänga!
Malin Sellmann har arbetat i otaliga projekt med undervisning och utveckling av konst och kultur och någon egen stor utställning har hon inte haft sedan 80-talet. Så nu vecklar hon nyfiket upp allt som ligger hoprullat på hyllorna och får en chans att själv se vad hon gjort genom åren.
– Det är bra med textil. Man kan bara rulla ihop och förvara. Det är opretentiöst på ett trevligt sätt med textil.
Dessutom kan det användas praktiskt, också en egenskap som tilltalar Malin Sellmann. Hon gör gärna bruksföremål. Tygerna säljs som metervaror och i många år har hon tryckt hällristningsmotiv på T-tröjor till försäljning i museibutiken på Vitlycke.
Nu utvidgar hon det samarbetet och trycker bland annat handdukar av linnefrotté, ett tjockt, hållbart material, som kostar mycket men varar länge.
Ett inslag i den kommande utställningen blir också en presentation av museets Rock Art Shop. Gisela Thureskog som ansvarar för museibutiken deltar. Syftet är att visa hur affärsidkare och andra kan samverka med konstnärer.
Hällristningarna var Malins första design i Bohuslän. När hon flyttade hit i mitten av 70-talet var intresset för bilderna på hällarna inte stort, men hon blev omedelbart fascinerad och är fortfarande så.
Under årens lopp har hon också använt dem för att få ut budskap och väcka tankar, som när det fanns planer på en anläggning för kärnbränsleavfall i Sannäs. Protesterna var omfattande och vid ett möte höll Malin Sellmann tillsammans med dåvarande rektorn på Gerlesborgsskolan upp hällristningsbilder för de ansvariga planerarna och frågade vad de betydde. Det visste förstås ingen. Ingen vet säkert. Hur kan man då vara säker på att märkningen av avfall som är farligt i 100 000-tals år förblir begriplig, undrade konstnärerna.
Nutida symboler blandas med bronsåldersbilderna på ett tygstycke i mörkblå nyanser som ger intryck av stjärnhimmel.
– Jag experimenterar med nya glimmerfärger, berättar hon.
Det är alltså små metallbitar i färgen som skapar glimmer. Att blanda färger tillhör det spännande med arbetet.
– Det är mycket kemi i det här. Jag ville bli kemist när jag var liten...
Det blev konstutbildning, bland annat på Konstfack. En stadig hantverksgrund hade då lagts hos mormor i Jämtland. Malin bodde där under somrarna, när föräldrarna jobbade.
– Jag lärde mig spinna, väva, karda. Det var ett litet småbruk med åtta kor.
Den erfarenheten hade hon nytta av när hon som ung konstnär sedan hamnade i Sydafrika och arbetade med att utbilda afrikanska tygtryckare och bygga upp hantverksverkstäder. Hon hade lätt att smälta in i miljön med självhushåll på landsbygden, det fanns likheter med livet i Jämtland.
Likhet fanns också i kollisionen mellan olika samhällsgrupper, konstaterar hon.
Hennes pappa var välutbildad militär och hon minns hur morfar på småbruket tog fram finkläderna och förändrades när hennes far kom på besök. Respekten för dem som hade lärdom var stor.
I Sydafrika var avståndet ännu större, konstaterar hon.
– De svarta var inte ens människor, bara arbetskraft.
Utbytet med Sydafrika och verksamheten där, som hon än i dag har tät kontakt med, kommer också att vara närvarande på Lokstallet, bland annat i form av kataloger, bildspel och böcker. Helst hade hon bjudit in konstnärer därifrån men inga ansökningar har givit finansiering, så det har stannat vid att hon kan visa linoleumtryck av Sandile Goje som Lokstalletbesökare kanske minns sedan en afrikansk utställning som Malin Sellmann ordnade där 2005.
Läraren Malin Sellmann har också sin plats på utställningen. Ett litet tryckbord kommer att placeras i Stallet så att besökare kan testa själva eller i alla fall få ett hum om hur textiltryck går till.
– Och jag har sagt att om skolor och förskolor vill komma förbi med sina elever så ställer jag gärna upp och visar.
Född: 1943 i Karlstad, uppvuxen i Kristinehamn. Somrar hos mormor på landsbygden i Jämtland.
Bor: i Bohuslän sedan mitten av 1970-talet.
Bakgrund: CV:n är omfattande. Ett litet urval:
– l har varit länskonstnär för Bohuslandstinget.
– har varit först kultursekreterare, sedan kulturchef i Tanums kommun.
– har varit projektledare för EU-projektet Konstkusten i de nordbohuslänska kommunerna, utvecklingen av konstallen Lokstallet och många fler
– representerad bland annat med textiltryck i Tanums kommunhus, textiltryck och granitgolv i Bohusläns teater, Uddevalla, temperamålningar för Uddevalla lasarett tryckta textilier för världsutställning i Lissabon 1999
– Bohuslandstingets kulturpris 1988
– Isolera Sydafrikakommitténs (ISAK) pris för engagemang i Sydafrika, tillsammans med sydafrikansk sjuksköterska.
– Tanums kulturpris gick 1997 till medlemmarna i föreningen Konstsilon, ordförande var Malin Sellmann.
– Bohusläningens kulturpris 2004
Utställning av textil konst i Lokstallet 3 mars–9 april i fyra delar:
Malin Sellmanns egna verk under 30 år. Mestadels textiltryck
Bildspel, böcker med mera som skildrar kontakter och arbete med Sydafrika. Konstnären Kristina Anshelm deltar i den här delen.
Tryckbord för att besökarna ska kunna prova själva
Öppet: torsdag–söndag samt påsken, då Malin Sellmann själv är närvarande hela tiden.
