Med inspiration från den egna sagovärlden

Kassettfestivalen på lördag bjuder som vanligt på band från närområdet som med hemvist lite längre bort. Ett av de lokala banden på årets festival är Moon Mother, som dessutom gör sin debutspelning. Årets festival byter dock lokal till Al Khaima vid järnvägsstationen.

ANNONS

Debuten till trots finns det ändå gott om rutin i Moon Mother. Basisten Marcus "Cuse" Olsson berättar att han har spelat åtta år i rad på Kassetten i andra band. Och även om det ett tag inte såg ut som att Moon Mother skulle vara med i år så blev det spelning till slut.

– Nice med ett nytt fräscht ställe och nytt take, det kan bli bra, säger Cuse om flytten till ny lokal.

Pat Ahlström och Sara, med artistnamnet Trollpacka i efternamn, har varit drivande i bandet. Moon Mother har funnits i fyra år med olika medlemmar. För ett år sedan när Sara och Pat letade nya medlemmar i bandet fick de kontakt med Marcus Olsson, som de kände sedan tidigare. Marcus kände också en lämplig trummis – Markus Olsson.

ANNONS

– Den här gången var det mer på riktigt, nu eller aldrig, säger Cuse om den seriösa satsning på musiken som gruppen inlett och som han upplever som "mer uppstyrt" än tidigare.

Vision

Personkemin kunde tidigare vara en förklaring till att Sara och Pat kände att det inte drog åt rätt håll, musikens plats i livet och hur den kombineras med livet i övrigt kunde också vara en stötesten.

– I början hade vi inget inspelat så det var svårt att förklara vår vision, säger Sara som står för sång och även skriver alla texter.

Ett album är under produktion och åtminstone en låt kommer de att spela live för att testa.

Sin stil av rock'n roll tycker de är svår att beskriva, de har inget specifikt band som förebild. Vissa inslag av doom metal har de, men de vill inte identifiera sig som ett doomband.

Vad texterna handlar om är en tolkningsfråga, menar textförfattaren.

– Ibland är det sagor, där jag kanske pratar om vad bara jag har i mitt huvud, i min lilla sagovärld. Andra gånger kan det vara mycket känslor, säger Sara som med sambon Pat ofta har gett texterna en musikalisk grund innan Markus och Marcus kommer in i skapandet.

ANNONS

Det mesta av musikskapandet växer sedan fram ganska naturligt mellan dem.

– Det känns ganska enkelt, jag tror vi har samma musikaliska språk. Jag kan lätt härma det som Pat spelar, säger Cuse.

– Mycket är svårt att förklara eftersom det bara händer. Det är därför det är musik, fortsätter Pat.

"Orubblig"

Känslor är en central del i Moon Mother, om det inte handlar om att berätta om känslor i låtarna så kan det vara att få ut känslorna på scenen, som en "kul terapi". Sara är den som lever ut mest.

– Konstigt nog känner jag mig orubblig när jag står där. Jag har musiken och har vänner som backar upp. Skulle jag springa runt så på stan, så skulle folk tro att jag behövde hjälp, säger Sara med en dos självdistans.

– Det är en skön sak för mig som jag vill förmedla, att alla kan vara fria i musiken, fortsätter hon.

Bandnamnet Moon Mother är lika tolkningsbart som texterna.

– I början visste jag inte vad det var, det kom bara. Eftersom har det framkommit för mig att det är en kvinna som besitter helande egenskaper och har kontakt med det feminina. För mig är det en sagofigur som helar mig, berättar Sara.

ANNONS
ANNONS