Missa inte introt till SVT:s juldrama Systrar 1968. Den grafiska profilen och den specialskrivna musiken av Irya Gmeiner och Martin Hederos är mer godis än du får i en nyöppnad Alladinask. Det är en lyxig introduktion som förlåter en del av den tredelade miniseriens brister.
Jag återkommer till det, för först vill jag poängtera att SVT verkligen kan det här med retro-serier. När vi i de första scenerna får följa arbetarklasstjejen och journalisten Karin, spelad av Mikaela Knapp, så sitter alla bitar där de ska: Frisyren, kläderna, sättet att prata, kakmaskaran, gatumiljöerna och den Mad men-liknande tidningsredaktion där hon förgäves söker sommarjobb.
Till slut får Karin sommarvik på lokaltidningen i Ystad och hon flyttar in hos självaste tidningsägaren Georg (Jens Hultén) och hans familj. Karins konstnärsväninna Lottie (Maja Rung) följer med, liksom hennes pojkvän Janne (Hannes Fohlin), som är "salongskommunist". Karin och Janne har för övrigt ett av seriens bästa replikskiften när de träffas:
Han: ”Undrar hur det smakar att kyssa en tjej från arbetarklassen... mest Toy tycker jag.”
Hon: ”Det är för att jag har utbildat mig.”
De tre storstadsungdomarna börjar röra om i småstadsgrytan och ifrågasätta den gamla manschauvinistiska ordningen. Inte minst påverkas Georgs dotter Ingela (Anna Åström), som börjar inse att det kan finnas andra mål i livet än att vinna fröken Ystad, gifta sig och bli hemmafru.
Systrar 1968 är tre timmar nostalgisk feelgood och en lättsmält lektion om kvinnlig frigörelse och den omvälvande samhällsförändring som det året har fått symbolisera. Det är också en påtagligt rakt berättad historia som blir rent fyrkantig efter ett tag.
Flera av rollfigurerna blir aldrig mer än grunda schabloner och mot slutet slår den pedagogiska ambitionen över och det hela blir präktigare än en Bamseserie. Jag lovar, till och med Fröken Friman hade fler överraskande vändningar och höll fler berättartrådar igång.
Men slut på gnället, för det finns en stjärna som lyser glasklart genom hela serien och det är Mikaela Knapp. Hon har en underbar närvaro och lyckas få Karin att framstå som en hel människa, rakt genom skogen av tidsmarkörer och lättköpta darlings. Bara att lyssna till när hon pratar 60-talska är en ren fröjd.
