Bröderna Gunnar och Nils Eriksson bor långt ifrån varandra och träffas sällan numera. Men när Nils lämnade hemstaden Halmstad för att hälsa på sin bror i Resteröd utanför Ljungskile passade jag på att få en pratstund med dem båda.
Gunnar Eriksson är musiklärare, professor och körledaren som startade Göteborgs kammarkör.
– När han har konsert kan han höra av sig dagen innan, säger Nils.
Som barn umgicks de väldigt mycket och Gunnar är ständigt närvarande i boken När kriget kom till Dingle. Från början skrev Nils ner sina barndomsminnen som memoarer för barn och barnbarn. Texter som nu har växt till en hel bok om uppväxten.
– Pappa slängde aldrig några papper. Jag har också frågat mina syskon för att fylla i, säger Nils.
1936, några år innan krigets utbrott, flyttade den frikyrkliga familjen Eriksson från Bengtsfors till Dingle, där cirka 400 personer bodde då. Även om Sverige aldrig var i krig påverkade tyskarnas ockupation familjens tillvaro.
Ibland lekte bröderna att de var piloter på flygande fästning, som var smeknamnet för bombplanet B-17. Amerikanska piloter tvingades ibland nödlanda på Bulltofta flygfält utanför Malmö.
– På nyheterna hörde vi hur det lät, säger Nils och sätter sig vid orgeln, som en gång stod i brödernas barndomshem.
När han trycker ner orgelns tangenter hörs ett dovt ljud.
– Så lät det. Då lekte vi flygande fästning, säger Nils.
Bokens kapitel är döpta efter händelser både i kriget och i Dingle så som "När Luftwaffe bombar London gifter sig Hilding Jonsson så vi blir utan bostad" och "När Paris befrias svettas jag över biologiläxan i folkskolan".
Nils började skriva på allvar efter att han gått i pension 1999 och När kriget kom till Dingle är hans debut.
– Tidigare har jag skrivit mer vetenskapligt och undervisningsmaterial, säger han.
I boken berättas även hur norska flyktingar fick bo i Metodistkyrkan i Strömstad och hur brödernas far vägrade bära uniform och vapen vid gränsen.
– Han var pacifist. De skulle försvara Sverige om tyskarna anföll, men han fick sköta gudstjänsterna istället, säger Nils Eriksson.
De minns hur de bad vid aftonbönen att kriget inte skulle komma till Sverige. Men i övrigt kan bröderna inte minnas att det fanns någon direkt rädsla. I Lantmannaskolan i Dingle bodde militärer.
– Kriget fanns där bara. Så även militärerna och jag vill minnas att de var lite spännande, säger Nils.
I bokens sista kapitel bildas FN 1945 och några år efter krigets slut flyttade bröderna från Dingle. Gunnar började så småningom läsa på Musikhögskolan i Stockholm medan Nils sökte sig till Göteborg och Lund för att läsa medicin. Nils fortsatte i faderns pacifistiska spår och är aktiv i bland annat Amnesty. Under 1950-talet deltog han i internationella arbetsläger runt om i Europa.
– En gång luffade jag från ett arbetsläger i England till Dingle, säger Nils.
Född: 1934 i Bengtsfors, uppvuxen i Dingle
Bor: Halmstad
Bakgrund: Studerat medicin i Göteborg och Lund.
Har bland annat arbetat som överläkare vid lung- och allergimottagningen på sjukhuset i Halmstad.
Aktiv miljöpartist, distriktsordförande i Amnesty, är aktiv i Palestinagruppen i Halmstad samt sekreterare i en bilpool.
Har tidigare gett ut flertalet artiklar och böcker om allergi och astma.
Aktuell: Har nyligen gett ut boken När kriget kom till Dingle på förlaget Tid & Rum.
Född: 1936 i Bengtsfors, uppvuxen i Dingle
Bor: Restenäs, Ljungskile
Bakgrund: Studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm mellan 1955-1960.
Startade 1963 Göteborgs kammarkör, där han fortfarande är dirigent.
Blev 1999 professor i kördirigering vid Musikhögskolan i Göteborg. Mottog bland annat Olle Adolphsons Minnespris (2007), Kungliga musikaliska akademiens medalj för tonkonstens främjande (2012) och Bohusläningens kulturpris (2001).
Hedersledamot i Svenska visakademin.
Körledare för Rilkeensemblen.
