Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/25
ANNONS ▼

Coldplays andra spelning handlade om drömmar

Gårdagens sista regndroppar torkar när Chris Martin och hans Coldplay går på scen, exakt 21 minuter efter utsatt tid. Dag två har en alldeles speciell gäst bland besökarna. Solen.

Konsert

Pop

Coldplay

Ullevi, måndag

Bäst: Chris Martins Känn ingen sorg-tolkning.

Sämst: Summerburst-vibbarna.

Publik: 66 249 och utsålt.

Drömmar är en del av inramningen när Storbritanniens största popband når Göteborg med sin A head full of dreams-turné. Den är maxad till tusen och jag är lite... chockad. Paralyserad av det storslagna. Kvällens konsertupplevelse går att likna med att vräka i sig en stor godispåse. Det är gott i stunden men för den sakens skull inte en jättebra idé.

LÄS ÄVEN: Söndagsspelningen: Coldplay triumferade i regnet

185 000 kilo utrustning. Nära 40 konfettikanoner, åtta eldsprutare och 700 fyrverkeripjäser. Coldplay får arrangörerna bakom cirkusen Eurovision att framstå som blygsamma. Chris Martin älskar catwalken från första stund. Han springer för livet, under explosioner av regnbågskonfetti. 

Titelspåret från senaste skivan och Every teardrop is a waterfall är som gjorda för arenan. Även Yellow från debuten Parachutes gör sig bra i den stora kostymen. 

I kväll tänjs gränsen för hur en modern arenaspelning år 2017 ser ut. Vi har försetts med "Coldplayarmband". Det ska blinka i takt med musiken, får vi veta. Vilket löjligt knep, tänker jag först, men när takterna sedan blir färgglada i exempelvis Charlie Brown, är det extremt effektfullt.

För mig har enkelheten alltid varit Coldplays signum. Pianot, texten och Chris Martins karakteristiska röst är ingredienserna som utgjort storheten. Men när Chris Martin sätter sig vid pianot i avskalade och vackra The Scientist, är det svårt att hitta ro. Kontrasten blir för stark. Låten brinner inne.

God put a smile upon your face är fantastisk, men avbryts av ett mellanparti där Chris Martin blir lekledare i en slags "woop woop"-ramsa. Arenan blir en oseriös lekpark, där vi glömmer musiken. Det är synd. Mina tankar mynnar ut i Tiesto-remixen av Paradise, som jag gärna hade sluppit vara med om. Ullevi blir ett Summerburst. Allt andas nyproduktion och jag känner mig tom.

Mycket har hänt på tio år. Idag gör Coldplay superhits med Jay-Z, Rihanna, Kanye West. Det är ingenting dåligt i sig, men lite av intimiteten de lyckades skapa på Parachutes, A rush of blood to the head och X & Y har gått förlorad. Ikväll flyttar det storskaliga in i största rummet.

Jag hinner tänka att de är ointressanta när det vänder. Arrangemangen i Clocks är övermäktiga. Chris Martin inleder sedan Fix you liggandes raklång och får snart uppbackning av 65 000 röster, innan Viva la vida får leva fritt i sin rätta miljö. 

När Chris Martin sedan framför Känn ingen sorg för mig Göteborg (ja, det är sant) från den minsta scenen av de tre, händer någonting. Det småskaliga får också ett rum på Ullevi.

MEST LÄST