Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Kattzon.jpg

Ett litet kattäventyr

Herr Kattzon tillhör de mest charmerande gestalter jag träffat på i de senaste årens bilderboksutgivning. Han är ju katt och Sam Lloyd är en hejare på att gestalta Kattens suveräna kombination av egotrippad självklarhet och tillgiven hemtrevlighet. Jag undrar inte en sekund över att Emily är så fäst vid sin katt.

I Herr Kattzon – best in show finner hon en annons om en tävling för Tjusigaste Husdjuret och det klart att hon inte tvekar, Herr Kattzon måste ställa upp.

Till att börja med är han själv inte så speciellt med på noterna, men han blir: Pokalen väcker habegäret. Den tycks fungera som silver för en skata.

Den här boken är inte den bästa om Kattzon, de bägge tidigare – Herr Kattzon och Herr Kattzon och Lilla Morrhår – har varit betydligt mer rörande eftersom de handlat om betydligt djupare och allvarligare känslor. Men berättelsen om Kattzon och pokalen är småtrevlig och innehåller, precis som föregångarna, obetalbara bildstudier i kattpsyket.

Den något pälstrasslige och inte särskilt uppsnofsade Kattzon sätter igång en helt ohämmad putstningsorgie när han väl sett pokalen och insett vad som står på spel - och den uppvisningen är värd en pokal i sig.

Sedan blir det inte riktigt som han tänkt sig och han måste anstränga sig till det yttersta, i en hinderbana, för att alls nå målet. Den kompromisslösa hängivenheten till uppgiften – ibland beledsagad av visst tunnelseende – kännetecknar Herr Kattzon och här leder det till pälsfrisyrens totala ramponering, men ändå till ett gott om än överraskande slut.

Underhållande om än inte lika djupt betagande som tidigare böcker.

MEST LÄST