Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Tommy Nilsson
Ingen skugga över Tommy Nilsson och hans band, men publiken var inte på hugget.

Har publiken blivit mätt på Tommy Nilsson?

Tommy Nilsson mellanlandade på Mortens. Han och hans band gjorde sitt bästa, men publiken var sval.

pop

Konsert

24 februari, Mortens krog, Uddevalla

I torsdags inledde Tommy Nilsson sin 23 spelningar långa konserthus-turné i Vara. En bejublad och fullsatt tillställning som kommer följas av framträdande i städer över hela landet. På fredagskvällen mellanlandade han tillsammans med sitt band på Mortens och framförde en bantad version av det som konserthusbesökarna bjuds på.

Det kan ha varit den tidiga starttiden, runt halv elva, som gjorde att publiken inte hittat till konsertlokalen eller så börjar Tommy Nilsson bli för mycket kompis med Uddevalla för att det ska vara tillräckligt spännande. Club artist, som han driver på Mortens tillsammans med Bengt-Robert ”Kotte” Ohlsson, har körts ett tag och Tommy har gjort framträdande mer eller mindre varje gång. Det blev nämligen inget direkt drag kring den här spelningen förrän näst sista låten när hyllningslåten till Ted Gärdestad, I den stora sorgens famn, får publiken att vakna till.

Inte ens låtarna från succéprogrammet Så mycket bättre blev några kioskvältare den här kvällen. Tommy kör Danny Saucedos Så som i himlen precis innan han kör sin egen slagdänga Öppna din dörr. Inte ens mellansnacket där han skänker bort ett presentkort på 500 kronor får publiken att haja till speciellt mycket.

När tolkningarna av Weeping Willows My love is not blind och Little Jinders Sommarnatt rivs av börjar det röra på sig bland de som tagit sig till Mortens den här kvällen men då känns det som att det är lite försent.

När bandet går av scenen är det en ganska liten men tapper skara som skanderar de klassiska orden ”En gång till”. När Tommy tillsammans med sitt 5-mannaband hörsammar lockropen konstaterar han också lite skämtsamt att ”ni måste ju göra er del av showen”.

Som sista låt, och enda extranummer, körs Allt som jag känner som från början är en duett med Tone Norum. Här skulle spelningen börjat. Publiken är med på noterna och agerar kör och bandet känner nog för första gången under kvällen att de får det stöd från parketten som de vill ha. Medlemmarna i bandet skojar med varandra och Tommy låter publiken sjunga stora delar av låten.

Det här är en kväll som inte går till historien som en av de bättre. De som stod på scenen gjorde definitivt sitt bästa för att leverera men mottagarna nedanför scenen var inte riktigt på hugget den här gången. Att Tommy Nilsson fortfarande håller som sångare och artist är däremot odiskutabelt. Rösten sitter där precis som den gjorde när han sjöng En dag i melodifestivalen 1989. Kanske är det dagens tips att boka en plats på hans konserthus-turné om ni har chansen.

MEST LÄST