Dissonanserna smyger fram tätt och deckaraktigt. Elastisk dynamik och vandrande impulser styrs upp av cellisten Hanna Dahlkvists självklara pondus. Anders Eliassons Quartetto d’ archi från 1991 har bara börjat men vi är redan indragna i denna konsert som rör sig fritt mellan det yttersta och det innersta.
Eliassons musik öppnar ekosalar i minnet och låter de sönderfallande klangerna återsamlas i svidande dissonanser där instrumentens olika röster avtecknar sig.
Musikerna är oerhört säkra i tempoförskjutningar och frasering, klangen är ren och rik, pizzicatot delikat. Ibland är samspelet mycket nära ett gravitationsfritt tillstånd. I den avslutande satsens allvarsamma tonalitet är musiken tvärtom som en kroppsdel och allt vilar i en gemensam framförhållning. Det är väldigt skönt att känna den här kollektiva andningen.
Om Eliasson är abstrakt och allomfattande så utgår Sjostakovitj och Mendelssohn i sina verk desto mer från det personliga minnet och sorgen. I Dmitri Sjostakovitjs stråkkvartett nr 8 i c-moll från 1960 är kompositören bokstavligen närvarande när hans initialer får styra det genomgående temat. Analogt med hur verklighetens skönhet kan bli brutalt ödelagd avspeglas här en inre process. Det vackra temat presenteras i en fint spelad largosats men sedan är det full fart framåt; aggressivt mot ett pumpande komp, en infernalisk cello och violans speciella röst som går igenom. I den bisarra musikens olika skikt förmår kvartetten hela tiden spela fram en känsla där smärtan registreras sekund för sekund.
Bartosz Cajler spelar temat tydligt och suggestivt med violinens halva röst och verket slutar i långsamt flätade slingor och en overklig stillhet. Här kunde hela konserten rent dramaturgiskt ta slut men när bedövningen släpper vill man ha mer.
I Felix Mendelssohns stråkkvartett nr 6 i f-moll från 1847 går kvartetten till tveklös attack med den bekräftande blicken som utlösare. Cellisten Hanna Dahlkvist fångar känslan väl i sin gestaltande mimik. Vilja och riktning fortplantas i ensemblen; från tretakt i en dansant stigande rörelse, unisona passager till fugerat mollklingande vemod i låga register. Känsla, smärta och njutning fortplantas också till åhöraren och det som var specifikt och biografiskt vid tillkomsten av verken bleknar alltmer till förmån för den fria associationen.
DAHLKVISTKVARTETTEN:Bartosz Cajler violinKersti Dahlkvist violinJon Dahlkvist violaHanna Dahlkvist violoncellMusik av Anders Eliasson, Dmitri Sjostakovitj och Felix MendelssohnRikskonserter/Collegium Musicum,Pingstkyrkan i Uddevalla
