Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Sinnligt och närvarande om sviken kärlek

Ingrid Olsson beskiver kampen för att komma över ett brutet förhållande i en fungerande pakt mellan läsare och författare, finner Bohusläningens recensent Eva Bejhed.

Jeppe hänger i en skör tråd i tillvaron. Han är 18 år och hans liv har just rasat samman.

Emma, hans stora kärlek, den som var på riktigt, har just gett honom respass. Hon har hittat en annan, en äldre och intressantare, verkar det som. Jeppe är förkrossad.

De välmenande söndagsmiddageföräldrarna får ingenting veta.

Jeppe flyttar in i ett veritabelt råtthål. Ett andrahandsboende till ockerpris. Han känner sig som en liten skit. Dumpad.

Han hittar inte något arbete. Studerar inte heller. Försöker halvhjärtat hittat sysselsättning, något att göra.

Han sover i loftsäng nära taket för att inte sambon, jätteråttan under diskbänken, ska kunna nosa på honom. Äter uppvärmd pasta mest.

Saknaden och besvikelsen – hur övervinner man den?

Kompisen Juggo petar på Jeppe och drar med honom ut i nöjesliv och festande.

Tur att han är en envis och ihärdig vän som det i viss mån går att lita på och anförtro sig åt.

Som ett rö för vinden, känns Jeppe i sina trevanden i varandet.

Han liknar starkt en larv, som kränger sig i sin puppa. Förhoppningsvis växer han och blir en ung man med självaktning.

Här finns suveränt inkända och återgivna stämningslägen, en stark närvarokänsla. Sinnligt berättas om den förlamande saknaden efter Emmas doft, efter hennes sätt att vara.

Här är gott om tomheter, outtalade känslor och överhoppade händelseförlopp. Det gör inget. Läsaren förstår ändå. Jeppe har hamnat vilse och har svårt att styra upp sig själv. Här finns ett samförstånd mellan författare och läsare. Vi ser och inser. Det gör inte Jeppe.

Uttrycket Komma över har dubbel betydelse, dels att hantera sviken kärlek och dels att hälsa på.

Titeln är väl vald.

Bokens framsida är inte direkt inbjudande men kanske ändå lockande.

För unga vuxna eller kanske snarare för dem som snart är just det.

olsson_ingrid_2.jpg
MEST LÄST