Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/5
ANNONS ▼

Ung konsertpianist kvällens stjärna

En odödlig symfoni och en obskyr ouvertyr var något av det som Uddevalla kammarorkester bjöd på under lördagskvällen i Pingstkyrkan. Den unge pianisten Kalle Stenbäcken stal showen – men lyfte också upp orkestern till en annan nivå.

När musikföreningen Collegium Musicum bjöd in till konsert med Uddevalla kammarorkester och en gästande pianist i Pingstkyrkan i Uddevalla på lördagskvällen, stod en blandad kompott på programmet.

Orkestern inledde konserten med den i stort sett bortglömde svensk-tyske kompositören Albert Henneberg, närmare bestämt med ouvertyren till dennes opera Bolla och Bodin från 1942.

Efter det var det dags för Haydns symfoni nummer 99 i ess dur från 1793, vilket med andra ord innebar ett större språng bakåt i musikhistorien – men stilmässigt ändå inget tydligt brott.

Haydn framförs så bra som man kan vänta sig av en amatörorkester. En av dess tyldligaste styrkor är ett gott arbete god dynamik, där mångårige dirigenten Klas Gerle förstås har en avgörande roll – och som bäst låter orkestern när det står tutti och forte i notbladet, med andra ord då alla spelar samtidigt – och starkt.

Då framförs musiken med självsäkerhet och övertygelse – även om snabbare och mer tekniskt krävande passager ibland spretar lite.

Mindre bra låter det däremot när några enskilda musiker lämnas ensamma med sin stämma och samtidigt förväntas spela svagt – ett utmanande moment för många orkestermusiker. Då sänker sig en osäkerhet över framförandet som drar ned upplevelsen.

Osäkerhet tycks dock inte den unga pianisten Kalle Stenbäcken plågas av. Utbildad vid musikhögskolan i Göteborg och examinerad för två år sedan, har han enligt programbladet hittills mestadels uppträtt med andra amatörorkestrar, men också gjort ett antal spelningar utomlands.

Stenbäckens tur att äntra scenen kommer efter pausen. Efter Henneberg och Haydn är det nu dags för Beethoven, närmare bestämt dennes tredje pianokonsert i c-moll.

Första stycket framförs allegro con brio, livligt och i ett högre tempo. Efter att orkestern presenterat styckets tematik kommer Kalle Stenbäcken in för första gången. Efter några takter där pianot ensamt fått ge sig till känna, kommer stråket tillbaka med ett diskret ackompanjemang som lägger sig under pianistens eleganta löpningar.

Och det känns som om inte bara publiken sträcker på sig i sina säten när Kalle Stenbäcken tar vid, utan även orkestern. Härifrån och fram till konsertens slut når musiken en betydligt högre nivå.

Så trots att kvällen började i dur och slutade i moll lämnar man ändå salen lättare i både steg och sinne.

MEST LÄST