Det handlar om föreställningen Skippin´through the Graveyard, just nu på turné i Dansnät Sverige.
Den är sanslös. I alla möjliga bemärkelser. Både artister och publik kastas mellan ytterligheterna. Det är sträng kontroll: Res er nu. Var tyst. Sök Gud.
Det är ren extas. Excesser i vatten, hopp, sång och tillhörighet.
Gränslinjen är så tunn, så tunn. Lättgenomtränglig som en vattenyta. Flyktig som en vind. Snabb som mänsklig förförelse när den slår rätt.
Och slår rätt gör det när man hittar strängarna. Hittar strängarna gör rytm, som når hängivenheten. Hittar strängarna gör symbolik av vatten, eld och blod, urgamla symboler. Allt det kan man gräva fram ur religiositet av det slag som handlar om genomgripande frälsning, samhörighet och extas. Det finns i den musik som varit ensemblens utgångspunkt.
De förmedlar den till publiken - som inte får sätta sig på åskådarplats förrän den genomgått en initiationsrit. Med vatten, givetvis. Det är överraskande varmt och vänligt. Vi känner oss omhändertagna, upptagna. Det är lätt att känna sig trygg.
Men hur trygg är man i en sekt – vars symbol efterhand dyker upp som tatuering på våra värdars armar – där extasen kan leda inte bara till vild lek och dans i glädje utan också till likgiltighet inför drunkningstillbud, som riten själv iscensatt? Hur trygg är man i en miljö som längtar till himmelriket och döden? Hur mycket accepterar vi därför att vi är vana att tänka oss religiositet som fin och snäll? Jag tänker mycket fler än en gång på Milgrams berömda lydnadsexperiment, när försökspersonerna gav andra försökspersoner elchocker över dödandets gräns.
Tunga frågor. Stort ansvar. Vi säger ingenting om mannen vars huvud hålls under vattnet mer än farligt länge. Vi har så roligt, för det hela framställs med en skruvad humor som får oss att skratta igenkännande, också det mer än en gång. Jag tycker aldrig om snubbelhumor annars, men detta är en lysande, skvättande undantag eftersom snubblandet så perfekt visar just den såphala övergången mellan kontroll och något bortanför, där också förnuftet kan råka utom den egna kontrollen.
Vansinnigt roligt och vansinnigt allvarligt. Utsätt er gärna för det.
Uddevalla har föreställningen tyvärr passerat. Den spelas nästa gång på vår Regionteaters systerscen i Borås på torsdag 8 maj.
Skippin´ through the Graveyard
Dansteater med Dag Andersson, Lars Bethke, Anders Larsson och Sandra Medina
Scenografi och kostym: Linda Irenedotter Ingemansson
Ljus: Daniel Mini Johansson
Ljud: Nicklas Sandström
Arrangemang: Anders Larsson med upphovsmakarna
Gästspel hos Regionteater Väst 6 maj
