Sedan debuten 2006 har fanskaran växt stadigt och är nu såpass stor att hon faktiskt samlar fredagens största publik på Uddevalla Solid sound. Det är hennes sista spelning den här sommaren. Och det märks, för Miss Li är varken pigg, på tårna eller taggad den här kvällen – hon är mycket mer i gasen än så. Den långa kaftanliknande klänning hon har satt på sig är ett tanklöst klädval, för så som Linda Carlsson – som hon egentligen heter – studsar fram och tillbaka den här dagen borde hon ha plockat fram sina bästa spikskor och stiligaste cykelbyxor.
Inledningsvis fastnar Miss LI i några för långa, utdragna låtar, men därefter fyrar hon med bättre precision av godbitarna ur den numera hyfsat rejäla katalog hon besitter. Dancing the whole way home innebär islossning för publikkontakten, och därefter växer kvällen i samma stabila takt som Miss Lis karriär har gjort.
Hon har tagit sig bort från den kraftigt Balkaninspirerade musik hon började med, men tillsammans med bandet ligger hon livemässigt ändå nära den typen av struttiga toner. Således behöver utformningen inte vara knivskarp, utan avigheter fungerar som levande inslag snarare än missar.
De få gånger det blir tråkigt kan man alltid vända blicken mot Sonny Boy Gustafsson, Miss Lis gitarrist och högra hand. Bortsett från att han ser ut som en fransk-belgisk seriefigur och är flink på gura besitter han dessutom ett par spaghettiben som han använder för att skapa vad som förmodligen är Solid sounds bästa dansmoves.
Desto tristare är det att Miss Li pliktskyldigt river av framgångarna från Så mycket bättre. För dom som väntar, 1:a gången och Här kommer natten. De håller samma jämna nivå som övriga låtar, men det känns som slöseri att Miss Li ska behöva sjunga andras låtar när hon har en så uppenbar förmåga att hitta egna melodier. Coverfokuset bidrar till att hon tappar sin autenticitet och produktifierar sig själv.
Men vem kan egentligen klaga när Miss Li är på sitt bästa och snällaste humör? Mot slutet plockar hon fram det ena esset efter det andra ur ärmen på rocken (eller klänningen). Genombrottshitten Oh boy är given höjdpunkt när den först trevar igång medvetet för att sedan brisera i ordnat kaos, samtidigt som Miss Li är så uppskruvad att hon hoppar sittandes (det går tydligen) på pianostolen.
Till sist bara ärevarv kvar. Miss Li får spela extranummer och avslutar med småkäcka You could have it (so much better without me). Hon klockar in på en dryg timme, men hade orkat det trippla. Minst.
Var: Stora scenenNär: Fredag 30 augusti
