Toto visade sin storhet

ANNONS
|

Totos saga började för 34 år sedan. Vem hade kunnat tro att de skulle stå i Smögen och spela 2012? frågade Steven Lukather publiken. Nej, vem hade kunnat tro det? De borde inte kunna spela längre, de borde ha varit ett av alla band som slutat på drogernas kyrkogård. Men i lördags stod de inför en fullsatt Havsvallen, drygt 4000 personer, och gav en konsert som visade varför de sålt över 30 miljoner album.

De inledde med Only the children och Joseph Williams bevisade att rösten satt där fortfarande. En sådan pipa han har! Steve Lukather började snabbt att göra gitarrsolon till publikens stora förtjusning.

ANNONS

Redan som tredje låt kom en av gruppens allra största hits, Rosanna, och även här visade Steve Lukather varför han och de övriga musikerna i gruppen ofta framställts som några av världens skickligaste på sina instrument.

När man tänker på Toto är det ofta två, möjligtvis tre låtar, som dyker upp i huvudet, men faktum är att de har en otrolig hitarsenal. De bjöd på den vackra låten Lea där Joseph Williams verkligen kom till sin rätt och I won´t hold you back fick publiken att höja tändare och mobilkameror som ljus i luften.

Steve Lukather skötte mellansnacket, som var sparsamt och det var dessutom lite svårt att höra vad han sa. Här märktes det att han inte har varit en renlevnadsman alla gånger. Han berörde snabbt att bandet haft mörka stunder och tillägnade den svårt sjuke bandmedlemmen, Mike Porcaro, som lider av sjukdomen ALS, låten Why, why.

Musiker, som är riktigt duktiga, kan oftast inte undgå att hamna i solofällan.

De instrumentala partierna dras ut i det oändliga. Vid något tillfälle, under I can´t stop loving you, blev det ett onödigt tjatigt soloparti, men i Hold the line, så briljerade Steve Lukather, David Paich, Steve Porcaro och Nathan East tillsammans med Joseph Williams och körsångerskan Jenny Douglas-McRae i en sorts lekfull pingismatch mellan röster och instrument. Fantastiskt.

ANNONS

Som extranummer kom naturligtvis Africa, en låt som vid det här laget är fullständigt sönderspelad på radion. Jag orkar inte längre lyssna på den eftersom den är så uttjatad. Men Toto lyckades faktiskt klä den i en ny instrumental dräkt och fick med sig hela publiken i en mäktig allsång. Med Home of the brave satte de punkt för en kväll som i alla fall jag är glad över att jag fick uppleva.

ANNONS