Bruce Molsky, Brittany Haas och Paula Bradley bryter upp en guldåder av amerikansk folkmusik på sin turnéavslutning i Forshälla kyrka.
Bruce Molsky, Brittany Haas och Paula Bradley bryter upp en guldåder av amerikansk folkmusik på sin turnéavslutning i Forshälla kyrka.

Vaskar guldkorn ur tidens flod

Det är sista kvällen på den svenska turnén för Bruce Molsky, Brittany Haas och Paula Bradley – för Uddevalla Folkmusikfestival 2010 är det smygstart på en vecka av musik. Parkeringen vid Forshälla kyrka är överfull.

ANNONS
|

Även om Molsky, Haas och Bradley är nya namn för undertecknad är det inte svårt att inse att de tre musikerna är rutinerade inom sin genre. Tryggt och tempofyllt slår trion an stämningen i en danslåt från Appalacherna. Molskys stråke kastar tonerna över Haas banjo och Bradleys driviga gitarr – över toppar och genom dalar leker melodin med takterna som om den balanserade på klippkanten, men ständigt kommer den tillbaka till groovet som spritter av tillbakahållen längtan i varje knä i kyrkbänkarna.

Folkmusik är traditionellt musik som sprider sig från spelman till spelman och hålls vid liv över generationer. Beundransvärt, när det är svårt att förstå hur musikerna lyckas hålla turer och strukturer i huvudet från kväll till kväll. Men trion tycks helt obekymrat ta sig igenom arrangemangen som ofta bygger på en enkel form men som skruvas och varieras tills varje variant har testats.

ANNONS

Kyrkan ger den perfekta ljudbilden med bara en mikrofon som stöd, bilderna i huvudet byter av varandra både tack vare musiken och den två-, ibland trestämmiga, sången. De amerikanska folksångerna beskriver ofta stora och små livsöden. Molsky, Bradley och Haas tar oss med på ridtur över fälten utanför cowboystaden Cheyenne, genom tankarna på en ung man som inte motsvarar sina blivande svärföräldrars förhoppningar på en friare och upp till himlen när textförfattaren reflekterar över vad gamla vänner som gått vidare gör av sin tid när de lämnat jordelivets vedermödor bakom sig för ett liv utan nöd och synd.

Trion rör sig i old time-genren, men bjuder också på nyskrivet material. Brittany Haas, trions yngsta medlem, låter fiolen tala med lite

modernare melodispråk i vackra Locust tree, Bruce Molsky utforskar cajuntraditionen i ett eget verk som är resultatet av ett musikaliskt möte med kanadensiska folkmusiker. Publiken får chansen att sjunga med i refränger som leds stilsäkert och pricksäkert av Molsky och Bradley, som berättar små anekdoter om vilsepromenader i Falkenberg och låtarnas uppkomst när instrumenten är tysta. Brittany Haas och Bruce Molsky byter med jämna mellanrum fiolen mot banjo, och bägge glänser på alla strängarna.

Trots att musiken letar sig långt tillbaka är det inte svårt att hitta ingångar från modern tid. Den amerikanska folkmusiken har stått sig stark även i populärmusiken och samtidigt som Molsky, Haas och Bradley ger en känsla av genuinitet och tradition kan man ibland dra raka paralleller till moderna, vitaliserande band som Fleet Foxes.

ANNONS

På något sätt är det väl det som är folkmusikens kärna. Analoga instrument som hanteras med skicklighet och ett vaskande i tidens flod efter guldkorn av medryckande melodier och bra berättelser. Oavsett om man söker uppströms eller nedströms rör det sig om samma guld, och trion Molsky, Haas, Bradley vet både hur man hittar det och hur man förädlar det.

ANNONS