Så hårresande underbart!

Recension: I lördags var det premiär för Hair på Göteborgsoperan. Bohusläningens recensent gillade nytänket.

|

Solen lyser varm mot operans glaskropp denna premiärkväll. Dansande ungdomar välkomnar oss in med Let the sunshine in på röda mattan. Vi trampar in med våra gympaskor, högblanka lackskor och kängor. Stämningen blir än bubbligare när den stora busiga ensemblen väntar därinne vid sidan av scenen. Föreställningens start blir flytande.

Tio stora steg från Nordstan har scenen på operan förvandlas till mall of Euromania. Ungdomarnas park har utplånats till förmån för ännu ett konsumtionspalats. Sex dagar till invigning. En sprayburk åker fram. "Öppnar nu". De bryter sig in och kabarén sprakar i gång. Woof, Berger, Claude och de andra presenterar sig. Vi känner igen dem från förr och vi känner igen dem från ungdomarna vi möter på stadens gator precis här utanför. Ja, för även om hippiekläderna fått ligga kvar dammiga på vinden och Hair nu kryddats med nya subkulturer och hoverboards så är det inte så mycket mer som behövs justeras för att den här musikalen ska falla rätt in i vår tid. Regissören Rikard Bergqvist har gjort klokt i att flörta med den nya generationen och skita i nostalgitrippen. Tripparna finns ju med i överflöd än då, i drogexperimentlustan och den gränslösa kärlekstörsten.

Att inte heller försöka tugga om texterna till modernt gatuprat gör han rätt i. Innehållet är högst aktuellt och levereras lika skarpt då som nu. Det är skitsvårt att vara ung oavsett tidsålder. I bänkraderna sitter vi och minns, vårt 60-tal, 70-tal eller kanske 90-tal. Hur skulle det där klivet ut i vuxenvärlden vågas ta - när hoten mot framtiden är så många? Den här generationen brottas med samma existentiella frågor. Ingredienserna droger, krig och miljöförstöring har dessvärre inte gått och blivit omoderna. Att leva här och nu är ett svar som fortfarande ekar.

När Claudes hallucination i andra akt klingar ut och hela ensemblen tar klivet fram och med sådan kraft slungar ut Let the sunshine in så att publiken sugs upp från sitt arsle och håren på armarna ställer sig i givakt - Ja då är Hair 2016 hårresande underbar!

Den här helgen har jag som förälder blivit påmind om att det är avlusningsdagar. Lydigt ska hårstrån synas mellan kammen. Att ens komma på tanken att visa upp en borste för den här ensemblen får mig att le. De är så härligt olydiga. Allihop får lika mycket utrymme, även om några blixtrar till lite extra i ett solo under kvällen. Stort beröm till koreografen Malin Zaki som har lyckats plocka fram detta med sin underbara stilblandning. Helt självklart finns det plats för både locking och jazzpiruetter på scenen.

Det finns mycket mer att lyfta. Så som det fantastiska ljuset och den stora bildskärmen eller det genialiska med att ha med ett helt tio musiker starkt band på scen som får de fantastiska låtarna att lyfta med helt nya vingar med hjälp av starka sångpresentationer.

När Claudes hallucination i andra akt klingar ut och hela ensemblen tar klivet fram och med sådan kraft slungar ut Let the sunshine in så att publiken sugs upp från sitt arsle och håren på armarna ställer sig i givakt - Ja då är Hair 2016 hårresande underbar!