Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/8

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Kungastatyn fyller 100 år

Pompa och ståt, flaggviftande skolbarn och kungligt besök. Det var en stor dag när den nya statyn på stora torget skulle avtäckas. Dessutom fick man byta namn på torget, från Gustaf Adolfs torg till Kungstorget.

Det var den 31 augusti 1915 och kung Gustav V kom för att inviga statyn föreställande Karl X Gustav som 1658 gick över isen på Stora och Lilla Bält och angrep Köpenhamn. Den 26 februari slöts freden i Roskilde och danskarna tvingades att lämna ifrån sig Bohuslän till svenskarna. Om detta skulle statyn på Kungstorget i Uddevalla minna om. Men det kunde lika gärna ha varit stockholmarna som fått den pampiga dubbelstatyn, om det inte var för en liten Strömstadsgrabb.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Det var den 10-årige skolgossen från Strömstad, Adolf Cavalli-Holmgren, som var i Stockholm på besök 1861. När han promenerade omkring i Kungsträdgården i huvudstaden stannade pojken begrundande framför Karl XIII:s staty. han fick då höra av Karl X Gustav inte hade någon staty. Då ska den tioårige pojken ha sagt följande:

– Det var ena besynnerliga stockholmare som gett den där kungen en staty men ingen åt Karl X:e som gjorde Bohuslän svenskt.

– Låt se Adolf, att då du blir stor, du arbetar och sparar så kanske du kan hjälpa till att också din kung få en staty, svarade modern stillsamt.

Då ska pojken ha lyst upp.

– Ja, mamma, var så säker, jag ska knoga och samla och då jag får 5 000 kronor på sparbanken ska vår bohuskung få en staty.

Så gick åren. Stockholmarna ville ha en Karl X staty, men det uppstod väldigt rabalder mot ett förslag som gjorts av professor Theodor Lundberg. Den lille Strömstadspojken som nu blivit en rik och mäktig grosshandlare tyckte dock att förslaget var bra och han såg sin chans att hålla löftet till sin mamma. Han tog kontakt med professor Lundberg. Priset var högt men Cavalli-Holmgren slog till. Han donerade pengar till statyn föreställande Karl X Gustav och hans rådgivare Erik Dahlberg och beställde monumentet.

Den 18 december 1912 hade stadsfullmäktige i Uddevalla fått ett förseglat konvolut sänt från grosshandlare A.F. Cavalli-Holmgren i Stockholm med påskriften "Gåfva till Uddevalla Stad. Öppnas först vid Stadsfullmäktiges sammanträde". Och i brevet stod att läsa att Cavalli-Holmgren ville skänka ett monument till Uddevalla som påminde om någon för staden och området betydelsefull händelse och som samtidigt stärkte kärleken till hembygden och fosterlandet.

Theodor Lundberg var konstprofessor och skulptör. Den 12 januari 1914 skrev Bohus-Posten att gjutningen hade påbörjats. Kungen sitter på en spansk springare och tittar med allvarlig blick ut över torget. Vid hans högra sida, tätt intill hästen står Erik Dahlberg med en anteckningsbok i handen. Framsidan av sockeln pryds av Rutger von Aschebergs porträtt, Bohusläns förste svenske landshövding.

Dubbelstatyn tillverkades hos Meyers konstgjuteri i Stockholm och gjordes i delar som sedan sammanfogades.

– Men ett krav var att Uddevalla själva skulle betala sockeln. Det var en kostsam historia, berättar Gunnar Klasson. Det kostade 13 000 kronor, som var en mycket stor summa då 1915.

Omräknat till dagens penningvärde var det drygt en halv miljon kronor.

– Det var många som var tveksamma till om man skulle ta emot gåvan, berättar Gunnar Klasson. Men till sist svarade man ja.

Då var det nästa problem som skulle lösas, var man skulle placera den?

Margretegärdeparken, som då var en ganska ödslig plats, var ett av förslagen.

– Det var väl de som ville gömma undan statyn som var för det förslaget, säger Gunnar Klasson och berättar vidare att ett annat förslag var framför järnvägsstationen nere i hamnen.

Det fanns två järnvägsstationer i Uddevalla vid den här tiden, den vid hamnen och centralstationen, som då låg ett stycke utanför stan innan Strömstadsvägen bebyggdes. Det var rena landsbygden vid den här tiden.

Men placeringen blev till sist torget. Men tro inte att alla problem var lösta med det. Nej, då startade diskussionen hur statyn skulle placeras, om den skulle ha sidan mot Rådhuset, där de styrande satt, eller om den skulle ha nosen eller rumpan åt det hållet. Det blev rumpan mot Rådhuset och nosen mot Danmark.

– Men det går en historia om att man vid avtäckningen frågade sig vad kungen frågade Erik Dahlberg var systembolaget låg, säger Gunnar Klasson. Systembolaget låg då i Hasselbackshusets källare.

När alla turer om kostnader, placering och annat var klart, då togs beslut om att det minsann skulle bli en pampig invigning som hette duga. Kungen bjöds in till avtäckningen. Gustav V avreste med extratåg från Stockholm. På torget dukades upp långbord där 1 500 skolbarn fick proppa i sig så mycket de orkade av läskedrycker, frukt och konfektyrer. Det var donatorn Theodor Cavalli-Holmgren som bjöd. Själv kunde han inte vara med på invigningen då han var sjuk.

Det var en stor nyhet när statyn skulle avtäckas:

"Tisdagen den 31 augusti 1915 var en stor dag för staden vid Bäveån. Konungen själv, Gustaf V, skulle komma och inviga ryttarmonumentet. Många sammanträden hade hållits, vem skulle inbjudas, om folks placering etc. Utöver kungaläktaren hade tre läktare uppförts. Regementet var vidtalat och lovat ställa upp med hederskompani och musikkår. Allt andades förväntan! Klockan 7.30 kom kungen med extratåg. Efter frukost på Grand hotell och besök på regementet var stunden inne och klockan 10.15 bjöd kungen täckelset att falla. Uddevalla hade fått sin staty."

Och i Bohusläningen kunde man läsa detta dagen efter invigningen:

"Kl ½ 8 igår morse ingled å statsbanestationens bangård det kungliga extratåget, med hvilket förutom konungen följde generallöjtnant Uggla, kammarherre Thott m.fl.

Kungen mottogs av landshövdingen friherre Lagerbring, generalbefälhavaren i distriktet generallöjtnant von Platen, biskop Rohde, magistratens medlemmar, stadfullmäktige, Bohusläns regementes officerskår, prästerskapet m fl.

Borgmästaren Sixten Neiglick uttalade följande välkomsthälsning:“Eders Majestät! Då Eders Majestät - idag för första gången - nådigt ägnat Uddevalla sanhälle ett besök, mötes Eders Majestät af en stark känsla af tacksamhet och af glädje öfver att Eders Majestät - trots tyngande regeringsbestyr och en oundvikligt tröttande färd - likväl behagat närvara vid den åminnelsefäst, som idag firas inom samhället öfver en i vår historia mäktigt framträdande konung. Med betygande af sin undersåtliga tillgifvenhet anhåller Uddevalla samhälle att till Eders Majestät framföra sin underdåniga välkomsthälsning”.

Konungen uttryckte sin glädje öfver att ha blifvit i tillfälle att besöka Uddevalla, och beklagade, att vistelsen här emellertid på grund af omständigheterna måste bli af kort varaktighet.

Konungen såg kry ut och samtalade en stund med flere af de tillstädeskomna.

Utanför stationen paraderade ett hederskompani af Bohusläns regemente. Konungen gick utmed leden och hälsade kompaniet. Stora skaror människor hade infunnit sig å stationsplanen och kantade vägen ända fram mot Norrtull, där konungen for fram.

Kosan styrdes till Grand Hotel, hvarest konungen uppehöll sig en halftimme. Därifrån bar färden upp till Bohusläns regementes kasärnetablissement, där en halvtimmes besök gjordes. Konungen hann äfven med att företaga en bilfärd söder ut och fick därunder tillfälle att från krönet å nya vägen beundra den storslagna utsikten öfver Byfjorden och Gustafsberg.

"Täckelset föll och för första gången skådade man Karl X Gustafsmonumentet. Intrycket var det allra fördelaktigaste - säkerligen öfver förväntan med afseende å de föreställningar man gjort sig. Det är ju ingen hemlighet att platsen för monumentet varit omstridd och att skilda meningar yppat sig om, huru uppställningen lämpligast borde ske. Man finner emellertid, nu efter aftäckandet, att den god smakenss fordringar blifvit uppfyllda, och tycker det vara helt naturligt att konstvärket fått det läge och den placering på sockeln som skett. Det hela är väl afvägt, proportionerligt och för ögat tilltalande.

Gunnar Klasson säger att det finns en dråplig historia om invigningen. Han vet inte om den är sann, men den har berättats för honom av flera personer.

– Ture Malmgren, Bohusläningens grundare, var fullmäktiges ordförande vid den här tiden. Han var republikan och han sa att han vägrade att ta emot kungen. Men till sist ställde han i alla fall upp och tog emot kungen.

– Sedan sägs det att Malmgren försvann. Han återfanns på Villa Elfkullen, där han satt och drack vin. På frågan varför han avvikit, svarade han att han lovat att ta emot kungen, inte mer.

– Det står inget att läsa om detta i Bohusläningen, men man får väl anta att han hade en viss påverkan på vad som rapporterades i tidningen, säger Gunnar Klasson. Det är en skröna, men vem vet, den kanske är sann.

Rätt datum att fira statyns 100 år på Kungstorget är alltså på måndag, den 31 augusti, men man lägger festligheterna till helgen och nu på lördag när trappan i Hasselbacken invigs och monumentet på torget firas samtidigt.

(Källor: Uddevallabloggen, Monumentbloggen, Lena Nielsen)