Somna och drömma så sött och så ömt
– det är en konst som vi har glömt.
Till stillhet vi lämnat walkover.
Endast tomten han sover.
Tomten han tar det hela med ro,
ger blanka sjutton i bruset.
Mänskan handlar i sin goda tro
men livet där ute är fruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström.
Blir trött av att tänka på saken,
orkar ej hålla sig vaken.
Massmedielöpens stil är fet:
”Sverige ska köpas ur krisen!”
Vi ska betala med lojalitet
och handla säcken till grisen.
Visa ska visas utan beslutsprocess
strax därefter American Express,
sömnen blir dock mera påver.
Endast tomten han sover.
Stressad och pressad utav hysteri
svimmade nån i en driva;
så kan man somna i egen regi
utan de där sedativa.
Tankarna vindlar och tankarna far.
Natten ger frågor, men inga svar.
Vi undrar vartåt det barkar.
Alltmedan tomten han snarkar.
Mardrömsnätternas fasa är stor:
scenario efter scenario
som i din rädsla och fruktan bor
– du själv är dess impressario.
Din oro för pengar, kärlek och jobb
en skoningslöst rasande illvillig mobb
som risar hellre än rosar
alltmedan tomten han snoozar.
Verkligheten går ej alltid på räls
det har vi märkt det här året.
Gud, om du finns, ifrån SJ oss fräls!
Vart är vi på väg där på spåret?
Folkhemmet fryser, vinden är kall.
Folkhemmet ryser, står inte pall
för kylan hos alla dumrar.
Alltmedan tomten han slumrar.
Vi står här så små i Sverige nu
grå mot den vita rymden.
Har mörkret fallit och gått itu?
Säg, är människan skymd än?
Skymd bakom tillväxt, i statistisk,
finns kött och blod och den panik
som i nacken oss flåsar
alltmedan tomten han dåsar.
Tyst är Sverige, liksom stilla i skräck,
(och) nedslående min litania,
men allas våndor är snart väck:
slående blir vår insomnia
ty andlös förväntan ska ge oss svar,
hoppets stjärna ska tändas så klar.
Vi ligger och stirrar i taket
– hela Sverige är vaket.
